BÄST!
En högtidsstund! Jag älskar ju Leif GW:s underfundiga humor med små dolda hullingar, samtidigt som han inte anstränger sig att göra sig märkvärdig! Det avspeglade sig i hans musikval, just den blandning av högt och lågt som också gör mig hänförd!
Hans hyllning till sin livkamrat Kim i form av Charles Aznavour gick rakt in i hjärteroten på mig –
i en kommande blogg skall jag förklara varför.