Troligen är det hösten 1936. Jag står mellan min moster Elsa (den yngre) och hennes svärmor. Vad hon egentligen hette har jag ingen aning om. Min kära moster kallade henne alltid SVÄRMOR, så jag trodde det var hennes namn.
Hon bör ha dött 1947 eftersom jag bestämt minns att hennes finklänning, som var alldeles ny, syddes om till mig. Det var ju efter kriget och textilransonering. Jag var tolv år och hade växt ur allt. Klänningen var lila med en liten vit spets-isättning i halsen. Tonåringen var ännu inte uppfunnen. Även  om jag redan då insåg att lila inte är min färg var det inte läge att sätta sig på tvären.

Däremot minns jag att jag tre-fyra år senare med visst överseende iakttog min yngre systers protester när hon inte fick köpa det nyaste på Fritz Pålsson!

Ur HD:
VÄLBEKANT BUTIK
Fritz Påhlssons damkonfektion öppnade omkring 1942 på Norra Storgatan 7. Den för många välbekanta butiken hade på 1950-talet även en tonårsavdelning i Terrasshuset där Restaurang Dahlberg finns i dag.
— Vi är åtta-tio damer som var anställda hos Fritz Påhlsson. Vi kommer att träffas under fredagen för att äta middag och prata minnen. Nu vill vi att flera gamla anställda sluter upp till våra möten i framtiden, säger Maja Löfqvist som slutade i affären för 50 år sen.

FRISYR 3

Jag har ju EGENTLIGEN ingen riktig frisyr , men man ser ju hårremmen.

Jag är tre år  – Öresunds stränder blev tidigt ”min musik”.