För varje dag som läggs till den mer än månatliga köldperioden blir det mer och mer spännande att iaktta isläggningen i Sundet. När jag häromdagen gjorde mitt dagliga besök, fångades mitt intresse av denna person.
Inte för att han gick på stranden, det var det många som gjorde eftersom det för en gångsskull var vindstilla och solsken.
UTAN
därför att han mestadels satt långa stunder hopkurad och fotograferade,
särskilt sedan han kommit ner till mina ”elefantfötter”.
Jag vände mig om och fotograferade åt andra hållet
När jag 12 minuter senare (fotona är ju numera tidsangivna på sekunden) vände mig om, satt han fortfarande kvar…
Läs den spännande fortsättningen!
Det är så sällsamt lite spår i snön. Varför vandrar inte Vikenborna runt i denna skönhet?
Den som går ut och hälsar på naturen får alltid en present att ta med sig hem.
Tack för ett trevligt möte, där gick, satt & fotograferade jag utan att ha en aning om att jag samtidigt dokumenterades och senare hamnade här i din blogg.
Mycket trevlig läsning här och jag kikar in lite då & då för att följa dina iaktagelser nere vid havet.
Vi ses igen!
mvh
Stefan