Om man Googlar finner man att de två första förslagen efter denna inloggning gäller AB Bergmans Bokstäver!
Under hösten kommer jag därför att förmedla goda råd om hur denna målsättning kan möjliggöras!
Jag börjar med äppelskörden.
Jag växte själv upp i hyreslägenhet. Som skolflicka var jag mycket avundsjuk på kamrater vars föräldrar hade villa och trädgård med dignande äppelträd. Detta var ju under kriget (som vi sa´,sedan dess har det varit så många krig att det måste definieras närmare= andra världskriget) och fruktimport var inte och tänka på.
Det dröjde länge innan vi fick egna äppelträd som gav frukt.
I många år när vi turnerade på höstarna: deltog i orienteringstävlingar, plockade svamp och hälsade på släkten – släpade vi också hem överskottet från deras dignande träd.
Av min svärmor Gunborg (på bilden är hon 21 frambärande sin förstfödde Per) lärde jag mig följande förfaringssätt:
1. Skala
2. Skiva.
3. Stoppa i plastpåse lagom till en paj
4. Frys in
Under vintern tar man så fram en påse i taget. På grund av dessa svenska äpplens utsökta arom behöver receptet inte vara så märkvärdigt:
Pernilla Tunbergers (legendarisk matskribent i DN som vi hade till 1968, mamma till Anna) recept på smulpaj var en sensation – slut med kavlande, kylande, penslande och kladd.
1+2 d.v.s.
1 dl socker
2 dl vetemjö l+
75 g margarin smulas med fingrarna
1/4 tsk bakpulver – droppar citron tillsättes för smak.
3-5 åpplen skalas och klyftas och lägges i botten på en eldfast form. “ Smulet” strös över. Gräddas i 200 grader 20-25 min.
Jag och Bästisgrannen har så farligt mycket äpplen i år att vi behöver ett bra mosrecept. Och sedan har vi varit så dumma att vi inte har samlat på oss en massa burkar, så sådana måste vi dessutom hitta.
(Sanningen är förstås att jag ju i somarens källarrensning tvingades släääänga alla burkar!)
I många år kom min lilla mamma farandes varje höst med sin lilla röda bil full av lådor med äpplen. Vi ställde dom på balkongen och så skalade vi och skalade och skalade och gjorde pajer och äppelkompott och skalade och gjorde pajer etcetera. Plösligt hade det sjunkit väldigt snabbt i en låda och undersökningar gav vid handen att äldste sonen (som då inte var särskilt gammal) och hans vänner hade roat sig med att kasta äpplen ned på vår gård (från fjärde våningen) ’för det låter så kul när dom slår i marken’.Suck!
Men i alla fall bättre än när de släppte vattenfyllda plastpåsar ned på trottoaren, av samma skäl. Och så säjer folk att barn i stan har det tråkigt! Den man som hade en sportbil cab parkerad nedanför våra fönster och fick en vattenpåse genom cab-taket var dock inte särskilt road… Folk har då verkligen ingen humor!
Jag kan åtminstone ladda burkar inför resan den 28/9!
Men min erfarenhet är att FRYSEN är den bästa förvaringen!
Ett år gjorde jag mos enligt alla konstens regler med min Assistent – har Ni en sådan? – det finns särskilda tillbehör för mosgörning!
En bättre lösning – som jag fann på när Olle hade sin havregrynsgrötsperiod – är att ta 4-5 äpplen, skala,klyfta och sätta in i mikron 7-8 min beroende på äppelsort. Om man gör det 1-2 ggr per dag har man figurvänliga tillbehör(jag sockrar inte, valfritt) samtidigt om man kan frysa in successivt för januarigodis!
Det kan ju vara en liten uppgift för Erik och Ida – An apple a day…
Bättre sysselsättning än kast med liten påse…
Vid närmre koll med den gamle påstår han bestämt att det var HAN som gjorde äpplemos!
Vad var det relling sa´?