Här får intet förfaras!
När moster Ebba gick bort 1993 och jag tog hand om sterbhuset fanns bland annat denna tub med Brylkräm. Jag förstod den sista tiden att Ebba använde den för att inte hennes åldrande, permanentade hår skulle bli alltför torrt, sprött och småkrusigt.
Jag har själv användning för den vid enstaka tillfällen….
MEN
Anledningen att jag så ömt har tagit vara på den är huvudsakligen denna:
1945 var begynnelsen på en ny era i stort (=WW2 slut) och i smått = Det civila konsumtionssamhället kunde ta fart igen. Bland annat kunde man/vi fullt ut njuta av att gå på bio. Före TV etc var det ju det stora folknöjet och tillsammans dansbanan den stora datingarenan. Filmförevisningarna följde en noggrann uppgjord ritual:
1. Ringde och bokade biljett
2. Infann sig för att köpa ut, de numrerade, biljetterna. (Om man inte kom fram till luckan 15 min före föreställningen såldes de förbeställda biljetterna. Populära filmer var ofta fullbokade, och köerna till kassan lång)
3. Uppsökte våra platser. Då rullade REKLAMEN. Det var ett fåtal välkända
– MMM Marabou mjölkchoklad,
– Hälsan för halsen Bronzol
OCH
BRYLCREME!
4. Förspel som SF- journalen, kortfilmer med musik såsom jazz och klassiskt med solister som Arthur Rubinstein och Jascha Heifetz
5. Sedan ÄNTLIGEN den riktiga filmen, som ofta bara var 90 minuter lång.