den gamle 2007-09-11 vid ett sällsamt besök i Lund framför ett av vår ungdoms vattenhål…

Som jag tidigare berättat var vi väldiga på biobesök åren 1956-60 i Lund :

Vi blev något av experter, såg i stort sett alla kobojsare som gavs på biograferna i Lund 1955-60. Det var en avkoppling från tentamensläsningen – Vi bestämde varje kväll att vi INTE skulle gå på bio… Sedan när klockan närmade sig 21.00 SPRANG vi in till sta´n. Det befrämjade om inte annat konditionen.
Sedan fick vi barn och skaffade TV!
De filmer vi sedan sett på biograf kan räknas på handens fingrar!

MEN

EN film, Hiroshima mon amour, såg bara jag.

Det måste ha varit i sommaren 1960. Den gamle var inkallad i Hässleholm och jag var kvar i Lund. Filmen hade ju väckt sensation i Cannes och även fått en Oscar så jag bestämde mig för att gå ensam.

OCH
Det ångrade jag inte!

Tvärtom blev det en av mina stora filmupplevelser, ett faktum som den gamle vid hemkomsten, och fram till sin död fick sig itutat…. Han såg den aldrig och jag har inte sett den sedan den gången
Det blev faktiskt ett skämt oss emellan – det var första och enda gången vi inte varit på bio tillsammans!

SÅ

När jag nu såg att de gav den på TV passade jag på.

Liksom när det gäller Salaire de la peur där jag skrev –

Om jag minns filmen som gastkramande är den ändå bättre nu!

-så håller det första intrycket och FÖRSTÄRKS av livserfarenheten.

Så här 50 år efteråt förstår jag varför jag blev så tagen av den här filmen!

Marguerite Duras hade jag då ännu inte stiftat bekantskap med. Hon blev bekant för mig först när jag läste hennes Älskaren (L´Amant) som ju kom ut på svenska först 1985.