Jag föddes 1935 och det första man fick lära sig när man börjat gå var att vara rädd om Bocharamattan…

Desto större blev katastrofen när – en kväll då jag hade en skolkamrat på besök – vi skulle passa min lillasyster när föräldrarna var bortbjudna – det bar sig inte bättre än att vi lyckades SPILLA UT ETT BLÄCKHORN MED GRÖNT BLÄCK på mattan!

Vi ringde i panik till skolkamratens mamma som gav rådet att suga upp bläcket med fransbröd – allt fransbröd som fanns tillgängligt 3-våningshyreshuset gick åt!

Vi gnodde med såplösning, så framåt sena kvällen var den någorlunda ogrön.
När min moder sent omsider kom hem kunde hon inte begripa varför det luktade tvål i hela lägenheten….

Nåväl den blev så småningom än mer skamfilad och var smutsig och sliten när min mor dog 1974 så jag slängde in den på golvet i bastun…
Och där har den legat och samlat damm i 44 år.

I mars mejlade jag till Nessims och fick anvisning på en firma i Arlöv.

Jag har ingen GPS men var utrustad med en karta som jag tryckt ut från ENIRO.
Jag körde omkring i Arlöv/Burlöv i säkert en timme och frågade efter Limvägen – ingen visste.
Till slut fick jag en anvisning från en Statoilmack
Det visade sig att LIM-vägen var en liten sidogata till Företagsvägen som var ett stort område med småindustrier.
Väl framme vid rätt nummer på Limvägen låg där en skamfilad fabrikshangar med en liten, liten dörr men med stora skyltar om att jag var videoövervakad...

OCH
Väl inne möttes jag av mattor på längden och på tvären.
MEN
När jag avslöjat mitt ärende blev jag hänvisad till verkstaden
Jag hade ju irrat kring i grannskapet så jag nästan missade reparatören, som var på väg hem:
MEN
Vi överenskom om tvättning och lagning, framför allt av mattfransen som var nästan helt bortsliten.

Följ den spännande fortsättningen!