Jag har nu läst den första av Igguldens fem böcker om Djingis Khan (1162-1227) och Mongolväldet.
Vid Djingis död var mongolernas rike dubbelt så stort som romarriket under Trajanus (när det var som störst) och knappt dubbelt så stort som Alexander den stores rike (även om Alexander krävde mycket mindre tid för sina erövringar). Under Kublai skulle det bli dubbelt så stort som under Djingis.
Jag var ju både 2008 och 2009 litet nedlåtande inför denna grabbiga litteratur, men kände mig trots allt hedrad av att ha fått böckerna som gåva (efter begravningen!) av en av sönerna.
Tillfälligt trött på finlitteraturen ville jag ge dem en chans.
Iggulden låter en inte slappna av en minut. Det är faror, umbäranden, krig och förräderi sida upp och sida ner.
Det är mycket skickligt framställt.
Iggulden har tydligen studerat levnadsförutsättningar och traditioner i dagens Mongoliet på ort och ställe och skildringen förefaller väldigt autentisk.
Man tror på att denne pojke, övergiven och förskjuten av sin stam efter mordet på fadern, tillsammans med mor och syskon lämnad att dö i vildmarken, har egenskaper som gör honom skickad att successivt ena och leda alla mongoler och lägga under sig Asien och Europa fram till Donau!
Vi möter Temujin , som han egentligen hette, som 12-åring, och hade jag inte vetat att han skulle överleva till vuxenålder hade jag slutat läsa ganska snart!
Istället läser jag och läser och har avverkat 565 tättskrivna sidor på mindre än en vecka trots att jag samtidigt följt åtskilliga matcher i FotbollsVM och varit flitig med trädgårdens skötsel!
Slutbetyg: Lysande!
Jag kan verkligen rekommendera filmen Mongol — en kazakstansk produktion som skildrar Temujins uppväxt. Fotot är fantastiskt, och scenerierna makalösa. Man förstår också livsförutsättningarna — hur mongolernas små byar är isolerade öar i ett hav av gräs, och hur de binder äktenskapsband mellan byarna för att få lite omrörning i genpoolen.
http://www.imdb.com/title/tt0416044/