Ur mejl 19/4:Språket är Gud.
Den är av Bengt Jangfeldt och handlar om Joseph Brodsky.
Och på den vägen är det, som det står i sportreferaten….
Det är ingen bok man läser i en handvändning – även om den är lättläst!
Inledningsvis berättar Bengt Jangfeldt på 77 sidor biografiskt om Iosif Brodskijs liv fram till den 4 juni 1972 då han – troligen på grund av att man rustade för ett besök i Moskva av den amerikanske presidenten Nixon – med omedelbar verkan blev utslängd ur CCCP : sattes helt sonika på ett plan till Wien….
”När Brodsky vid 32 års ålder av sovjeterna bara sattes på ett plan till Wien, utan returbiljett uppsökte han Wystan H Auden”
sid 14:
Våren 1964 dömdes Brodskij till fem års förvisning i norra Ryssland för ”lösdriveri”. Under tiden drabbades han av något som bäst kan beskrivas som en uppenbarelse. En vän i Moskva skickade honom en antologi med engelsk poesi på originalspråket. ”Av en ren tillfällighet” mindes han, ”föll boken upp på Audens ´In memory of W.B. Yeats” där han bl.a. kunde läsa följande rader:
Of the brave and innocent,
And indifferent in a week
To a beautiful physique,
Worships language and forgives
Everyone by whom it lives;
Pardons cowardice, conceit,
Lays its honours at their feet.
Han hade inte läst fel:Auden hade verkligen skrivit att tiden avgudar språket – vilket innebär att språket är större eller äldre än tiden, vilket i sin tur är större än rummet.
Efter inledningen betitlad La bolce vita kommer ett antal essäer under titeln
Språket är Gud eller Pojken på förstukvisten.
La bolce vita är en travesti. Bolshoj = STOR på ryska – här illustrerat med Bolshoj-teaterns logo!
Avslutningsvis är sidorna 197-362, ”Brottstycken”, små 2-3 sidor korta stycken med Jangfelts personliga episodiska minnen av Brodsky 1978 -1996.
(BJ ändrade i och med förvisningen från Sovjetunionen stavningen till det västerländska Joseph Brodsky)
Tiden däremot är i grunden en tanke på tinget.
Livet är en form av tid…
Brodsky: ”Vaggvisa från Cape Cod”, 1975