Min farfar Gustaf Malcolm Huldt var född 2 november 1866 i Grebo.
Han dog 30 maj 1940.
Jag har inget personligt minne av honom.Min pappa berättade när jag växte upp mycket om honom, och då såg jag honom framför mig så här. Det är mig som han håller i famnen, så troligen är bilden tagen 1936 – då han således skulle fylla 70 år!

Pappa Calle var mycket stolt att framhålla att vi är valloner.
När jag 60 år efter att detta fotos tagande, fick ett annat, av min kusin Hans i samband med hans 60-årsdag! , en dålig fotokopia av en yngre Gustaf Malcolm är ju vallonstoryn trovärdig!

Min far berättade vidare att Gustaf Malcolm växte upp på Idingsta gods i
Östergötland, där hans far var jägare till yrket.

GM var en mycket skicklig skytt – vann vid hög ålder Svenska Skytteförbundets Guldmedalj.

Det förklarar det intresse för jakt som präglade sönernas uppväxt. Bilden här visar de tre bröderna Calle, Hugo och Anders på en jakt troligen på 40-talet på Hjelmshults kungsgård.

Enligt en seglivad myt bodde fältmarskalk Magnus Stenbock tre månader i det s.k. Stenbockshuset på Hjälmshults Kungsgård innan slaget mot danskarna vid Helsingborg 1710 ägde rum. Han ska enligt historien också ha höjt taket i ett av bostadshusets rum, ”Stenbocks mottagningsrum”, för att kunna gå rak i det. Historien om Magnus Stenbock stämmer förmodligen inte, utan sambandet mellan Stenbock och Kungsgården är det att Magnus Stenbocks son, Greve Fredrik Magnus Stenbock, byggde huset. Han var nämligen Kungsgårdens ägare 1734-42.

Dock har Magnus Stenbock varit i Hjälmshult, även om han aldrig bodde här. Före slaget vid Helsingborg 1710 delade Stenbock sin armé i Fleninge. Den ena halvan, inklusive Stenbock själv, marscherade genom Ödåkra och Allerum. De sköt ner en dansk trupp som varit inkvarterad i Pilshult (mellan Allerum och Helsingborg) innan de senare återförenades med andra arméhalvan vid Ringstorp där slaget mot danskarna utkämpades.

Min far berättade vidare att GM Huldt var anställd som stationskarl vid järnvägen. Han valdes (fortfarande enligt min far) till Svensk Järnvägsmannaförenings förste ordförande.
Han råkade sedan ut för någon olyckshändelse i tjänsten. Facket ville statuera ett exempel gentemot arbetsgivaren SJ, så de krävde ersättning och stämde SJ
De anlitade en ung advokat Karl Staaf, sedermera statsminister 1911-14!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Staaf
Redan under studietiden tog Staaff som ”fattigadvokat” sig an utsatta och medellösa människor i behov av rättslig hjälp. Efter studierna öppnade han egen byrå i Stockholm. Hans försvar för arbetarnas föreningsrätt anses ha haft avgörande betydelse för utvecklingen av en fri svensk fackföreningsrörelse – en linje som han fullföljde som politiker när han motarbetade högerkrav på antifacklig lagstiftning.

Och GM fick sin pension!
Jag har denna berättelse från en annan källa – min mormor Annas andre man Sven Öberg. Han visste berätta att :”gubben Huldt haltade bara när han skulle hämta pensionen”.