Askonsdag blir det ju varje år, men för mig var asktorsdag ffg.
Sista abonnemangskonserten med Helsingborgs Symfoniorkester stundade och Änkegranne Märta och jag gav oss hoppfulla iväg.
Jag hade tidigare på dagen i bilradion lyssnat på Danmarks P2 där de redogjorde för alla solister och dirigenter som inför Danmarks alla torsdagskonserter fastnat bland askmolnen…

MEN
inte tänkt tanken att det skulle kunna drabba oss!
DOCK
Vi fick vår konsert, men Sascha Goetzel ersattes med Mats Rondin och Karen Gomyo av Cecilia Zilliacus.
Med tanke på den hast med vilken de fått rycka in gjorde de beundransvärda prestationer!
I första orkesterstycket, som var Carl Maria v. Webers Ouvertyr till Euryanthe tyckte jag mig skönja den knappa förberedelsetiden.

I stället för den annonserade 35te konserten i D -dur av Mozart fick vi i stället hans 39de i Ess-dur och det märktes att det var ett verk som Mats Rondin var väl förtrogen med och njöt av.
(Vi lundensare kan ju dock inte riktigt ta tredje satsen på allvar)

OCH
Vilken final!

Märta och jag hade enats om att Paul Hindemith brukar vara torr och tråkig. I Mats Rondins version blev dennes Symfoniska metamorfoser en uppfriskande glad fanfar att minnas,

när vi nu springer ut i sommarhagen (?).

Askmolnet har åtminstone börjat skingras:

VKK kom iväg från Arlanda i en lucka och är nu i Bratislava.
Vi håller tummarna för musikalisk framgång och lycklig och strapatsfri hemresa!