Årets julstädning liknar inte de föregående. I år skall jag ju inte ha några större kalas, utan passar i stället på att
– sortera
– välja ut
– slänga.
Nu äntligen har jag tid att rensa i alla högar med ”saker som är bra att ha”.
En del ÄR faktiskt SSÄBAH, annat kan ju slängas direkt – som t.ex. den gamles favorit- arbetskläder – en del redan använda av Morbror Gottfrid som dog 1976.
Jag kommer inte att behöva köpa några julklappar – det finns åtskilligt från 60-och 70-tal som blir utmärkta presenter.
Som synes gör det reklam för en konstutställning på Vikingsbergs konstmuseum10 juni-28 augusti 1955.
Detta år avhölls i Helsingborg Svenska slöjdföreningens uppföljare av den banbrytande Stockholmsutställningen 1930, nämligen H55!
Det var ju 10 år efter kriget och det satsades stort:
Helsingborg bjöd nationella och internationella företag, formgivare och arkitekter att visa bland annat bostäder, ett antal idéutställningar och en mönstring av produkter från industrier som arbetade med profilerad design. Deltagare var, förutom Sverige, bl. a. Danmark, England, Finland, Frankrike, Japan, Schweiz och Västtyskland.
Alla lokala firmor försökte ju komma med, så t.ex stadens ledande bokhandel Killbergs. De lyckades hyra en kiosk precis framför scenen, där varje kväll en lysande kavalkad av uppträden på internationell nivå gick av stapeln.
1955 var jag 20 år och nyförlovad
Genom kioskens läge kunde jag på arbetstid ta del av framträdanden av Lulu Ziegler, Svend Asmussen, ( Swedanes var ännu ej bildat, men Ulrik Neuman och AliceBabs hade egna shower) Zarah Leander Gösta Bernard – ja ALLA skandinaviska stjärnor och en hel del europeiska och amerikanska var DÄR!
Under framträdandena var det ju knappt några kunder….
Hans Alfredsson hade komponerat festivallåten Sundets pärla som i pauserna spelades i högtalarna.
Hasse och Tage hade ju ännu inte träffats, men i ett sommarprogram minns jag att Tage retsamt spelade låten – Hasse var inte särskilt stolt över alstret.
(Jag sökte förgäves på Youtube. – Hm, jag undrar om inte vi har en gammal 33-varvare –
hur gör man nu när man spelar in?)
MEN
Tillbaka till flygbladet:
Min moster Ebba tjänstgjorde på Isacssons boktryckeri som tryckt det. Min morbror Rulle var ansvarig för Killbergs konstutställningar.
En uppgift för kioskbiträdena var att till kunderna sprida information om denna konstutställning. Vi försågs med vad som måste ha varit en miljon blad, delade ut och delade ut – men till hösten återstod fortfarande säkert en meter makulatur.
På den tiden kastades inte papper, baksidan var ju blank och utmärkt för anteckningar.
Nu 54 år senare hittar jag således åtskilliga 100 som är kvar.
Räcker min tid ut!