Jag ligger ju, efter denna hektiska höst, efter med mina understreckare.
Nästan varje gång jag nappar tag i en oläst kulturbilaga hittar jag intressanta essäer –
som denna från den 17 augusti 2009:

Det är aningen svårt att föreställa sig en gråtande Jean-Jacques Rousseau sittande i den likaledes tårögde David Humes knä. Icke desto mindre föll de bägge upplysningsmännen en gång i varandras armar under stort hulkande och snyftande. Det skedde vid ett osedvanligt känsloladdat möte i London 1766, efter det att Rousseau grundligt skällt ut sin skotske vän.

David Hume

Jag är glad att jag tagit del av Bryan Magees bok och TV-program om de stora filosoferna så jag kan förstå vad dispyten handlade om….