Det kom – inte ett brev – utan ett mejl från min käre son den djefla mannen.
Han bifogar till dem alltid ett tänkespråk. Denna gång:

”Du frågar vad du bör läsa.
Du skall läsa det som är nyttigt – naturligtvis. Men låt oss annars icke hänga alltför mycket fast vid ordet nytta… Gör dig icke så brått, att du inte har råd att läsa något som icke är nyttigt, ty då blir du utan det bästa. Det blir dig till olycka, om du fått den arbetsoron över dig, att du förstör alla vackra stunder genom att tänka på om du har nytta av dem. Vår tid är hemsökt av nyttighetsmasken, som gnager varje friskt blad som vill slå ut. Du skall läsa det du har uppbyggelse av, skulle jag också vilja säga… Uppbyggelse är allt som gör dig klar i ögonen, som gör din själ spänstigare och friare, ditt hjärta vidare och varmare och hela din håg gladare. Allt som är riktigt glatt är också allvarligt, det kräver du inte bevis för. Därför skall jag icke säga: läs allt som gör dig allvarlig. Men jag säger dig ett allvarsord: allt det som gör dig djupast glad, det skall du läsa.”

Måtte vara en reflektion i denna diskurs!