…i en, som det tycks, OÄNDLIG följd!
Vindstilla – 28-29°
Jag är litet aktiv med städning och trädgårdsskötsel på förmiddagen, lyssnar på ”SOMMAR” kl 13.00, vilar och läser (se nedan) och går sedan ner och badar.
”Blomflugorna på Runmarö, ibland till förväxling lika små getingar eller humlor, spelar en viktig roll i den här boken, skriven av en biolog som också är litteraturkritiker. Man får även stifta bekantskap med en numera bortglömd naturforskare och hans jättelika flugfälla och ta del av betraktelser över tillvaron på öar och samlandets psykologi. Fredrik Sjöberg lär ut levnadskonst, och det gör han med en essästil lika lätt och rörlig som de sommarinsekter han studerar. Att läsa Flugfällan är en ren njutning.
Som ung man, efter att på nära håll ha bevittnat en legendarisk teaterbragd, lämnar Fredrik Sjöberg sitt arbete på Dramaten i Stockholm och bosätter sig på en ö i skärgården. Efter några år börjar han samla flugor. Blomflugor. Detta leder slutligen till att han dras in i en gåtfull härva kring en stulen målning av Rembrandt van Rijn.
Flugfällan är en självbiografisk betraktelse över samlandets psykologi, men också ett underhållande försök att förklara varför vissa människor söker sig till öar, även där inga öar finns. Ytterst handlar den dock om ärelystnad och om konsten att begränsa sig i de tusen möjligheternas tid. Författaren tecknar även ett ömsint porträtt av sin bortglömde landsman, entomologen och globetrottern René Malaise (1892-1978), sobelfarmare på Kamtjatka, intendent vid Naturhistoriska riksmuseet och samlare av dyrbar konst.
Den som vill veta något om det läsbara landskapet och dess blomflugor kan här stilla sitt kunskapsbegär. Men framför allt är Flugfällan en roande bok om färgstarka människor och deras passioner.”
En ganska annorlunda roman skulle jag vilja säga.
Mycket intressant, hittills läst 2/3
Överlämnas vid födelsedagsuppvaktningen!