I går var det höststart för fågelskådargänget. Efter den 15 augusti får man ju gå ut på Sandön.
Vintertid är denna ö många and- och vadararters sista tillhåll innan området fryser till, och havsörn ses tidvis sitta på stenarna.
Väl ute på Sandön erbjöds rikliga iakttagelser:
Vi identifierade duva, ejder, Kentsk tärna, kustpipare, kustsnäppa, myrspov, skarv, småskrake, storspov, strandskata, och strandpipare.
Den senare tror jag att jag lärde mig känna igen för framtiden – de sprang ivrigt ikring på sandreven med sin karakteristiska svarta halskrage.
Dagens stora upplevelse var de stora skarorna med gäss av alla de sorter som i tusental låg och guppade på vågorna för att plötsligt lyfta och fylla luftrummet.Det måste finnas en örn sa´våra ”experter” efter ett tag.
OCH
Mycket riktigt:
En havsörn identifierades. Den slog sig ned på en liten klippö- Där satt den gott och väl i 15 minuter för att slutligen, aviserad av nya gåskaskader, slutligen lyfta och lojt cirkla i fågelmassorna.
Sedan tyckte vi det var dags att uppsöka Norra Heljaröd för fika!
Mycket riktigt:
En havsörn identifierades. Den slog sig ned på en liten klippö- Där satt den gott och väl i 15 minuter för att slutligen, aviserad av nya gåskaskader, slutligen lyfta och lojt cirkla i fågelmassorna.
Sedan tyckte vi det var dags att uppsöka Norra Heljaröd för fika!
”Svart mot en gyllene sky
en havsörn framåt svävar,
vilar på vingarnas par,
spejar mot havsytan ner”