En av mina största läsupplevelser är Sigrid Undsets Kristin Lavransdatter. Jag läste den höggravid 1962 i Jönköping – dagarna gick – inget barn.(Det kom till slut – vederbörandes iPhone har tagit den första bilden nedan)
Jag har aldrig läst om den, men minns fortfarande Kristins och Erlends svindlande kärlekshistoria. Dagens historieintresse FANNS inte – då bara hos mig.
Sigrid Undsets skildring av livet i 1300-talets Norge innehåller också många detaljerde beskrivningar om samfärdselproblem: Hur man samlades till bröllop, begravningar och dop. Stora följen red till förrättningsstället och stannade i veckor ”när man ändå kostat på sig resan”. De stora avstånden innebar också att det bara var vid dessa tillfällen som släkten faktiskt träffades.
Tack vare vårt kära internet kan farmor påhälsas virtuellt!
Tycker det verkar som om Hjärup- och Västerås-kusinerna är mer extroverta än de av mediesamhället uppslukade Mesta-barnen.
Å, Kristin Lavransdatter – den låg jag på mage i släktgårdens finrum och läste i tio- elvaårsåldern, måste ha varit ungefär 1955-56. Ingen störde mig, för i finrummet var man bara vid högtidliga tillfällen.
de av mediesamhället uppslukade Mesta-barnen
De mejlar naturligtvis till FARMOR!
ab: Jag minns en TV-debatt med Sven Stolpe om porr. Det bör ha varit kring 1968 (så egentligen var det nog ganska oskyldig sådan)…
MEN
Det jag minns var hans intensiva avståndstagande och uppmaningen att i stället läsa Kristin Lavransdatter : De har kläderna på sig hela tiden men det är kärlek det!
;)!
Jag minns fortfarande vissa meningar (har alltså inte läst den på över femtio år):
Hun ség bakover og lot ham få sin vilje.
Ikke har de biet!
Hun syntes det var så lenge siden hun holdt et lite barn i sine armer.
Och så när hon står på en höjd och ser ut över världen och ser hur stora skogarna och fjällen är och hur små människors bosättningar. (1300-tal…)