var ju för den gamle näst efter JULAFTON!
Det började ju redan 1955. Strax efter vi blivit ett par uppdagade jag att den gamle, då unge, var 4-6 vecka via SJ från sin ömma moder fick ett paket med hembakade Kanelbullar.
Efter min svärmors frånfälle, som inträffade efter att sönerna lämnat föräldrahemmet, fortsatte jag att förse min käre med ”sitt livelixir” Det tog en trettio år innan ”Kanelbullens dag” etablerades men då införlivade vi denna dag med de stora högtiderna som jul och påsk och första maj…
OCH
Jag behövde inte fabricera dem själv…
Denna dag så känns det extra tungt att vara intolerant mot vete/gluten.
(Men det finns alltid annat att glädjas åt, som att vi igårkväll såg 14 sälar vid stranden nedanför Ängelsbäck.)
OCH
Ur HD:
Igår bjöds färjepassagerare och personal på en mäktig syn under den korta överfarten mellan Helsingborg och Ven. Ytan bröts av ett stim blåfenade tonfiskar som alla var i tungviktsklassen!
De senaste åren har tonfiskar åter setts jaga i det fiskrika Öresund, precis som de gjorde under 1900-talets mitt då sportfiskare från hela världen vallfärdade till både den danska och svenska sidan. Den blomstrande näringen utvecklades snabbt, dessvärre på bekostnad av beståndet. I slutet av 1960-talet var tonfiskarna borta och därmed också Öresunds status som storviltsmecka.
Gårdagens glädjande observation från färjan mellan Helsingborg och Ven visar att dessa mäktiga rovfiskar redan har kommit in kustnära. Via Facebook meddelar färjans personal att de sett 10-15 individer hoppa och att fiskarna bör ha vägt mellan 200-400 kilo.
Snacka om en mäktig syn! ”
Jag minns uppståndelsen under 50-talets första år – Amerikaner kom, danskarna byggde ”Kystens Perle” för att härbärgera dollarturisterna, Louisiana grundades 1958 – det var tider det! – i synnerhet jämfört med krigsåren 1939-45…
Oj vad jag saknar kanelbullar! Och jag tycker de där frysta är fantastiskt goda.