Nu är det höst, stormande häfver sig hafvets bröst. Ack, men hur gerna jag sute ändå der ute!
Inledningen till Ingeborgs klagan ur Fritiofs saga!
2 svar på ”Nu är det höst….”
Så här skriver Anders Österling om Lund i september:
De rosor som ha blommat för Tegnér
en sommar lång, de äro snart ej mer,
och lövet samlas i en rostgul bård
var dag i gångarna på Lundagård.
Septemberdöden, som lustvandrar blid
i trädgårdsgatorna vid tändningstid,
har likväl underbara gåvor än
för de kontemplativa livets män.
Ty ingen stad är tystare än Lund
vid lövets fall, i studielampans stund:
en gammal bok får där besjälad ton
för kammarlyssnaren i aftonron.
Och drömmens man skall här ej ensam gå,
han har de döda, som hans liv förstå —
de som en gång från samma firmament
Athenes mörkblå vishetsblick ha känt.
Så här skriver Anders Österling om Lund i september:
De rosor som ha blommat för Tegnér
en sommar lång, de äro snart ej mer,
och lövet samlas i en rostgul bård
var dag i gångarna på Lundagård.
Septemberdöden, som lustvandrar blid
i trädgårdsgatorna vid tändningstid,
har likväl underbara gåvor än
för de kontemplativa livets män.
Ty ingen stad är tystare än Lund
vid lövets fall, i studielampans stund:
en gammal bok får där besjälad ton
för kammarlyssnaren i aftonron.
Och drömmens man skall här ej ensam gå,
han har de döda, som hans liv förstå —
de som en gång från samma firmament
Athenes mörkblå vishetsblick ha känt.
Denna vy tröttnar man aldrig på. <3