Den här boken har legat, halvläst, på mitt nattduksbord, nästan sedan den utgavs 1999. När jag nu greppar den på nytt fann jag för gott att starta från sidan 1.

OCH

Jag märker att, när jag då läste den första halvan, har det varit med dålig kvalitet. Av        PO Enquists  noggranna, detaljrika text har jag uppfattat föga första gången…

Huvudrollsinnehavarna är den danske kungen Christian den sjunde, hans hustru  Caroline Matilde , yngsta syster till Englands kung Georg den tredje, och deras livmedicus Johan Friedrich Struensee.

Boken inleds med ett citat från Immanuel Kant(1783):                                        ”Upplysning är människans seger över hennes självförvållade omyndighet. Omyndighet är avsaknaden av förmåga att använda sitt eget förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet,när orsaken inte  är brist på  förstånd, men brist på mod att använda förståndet. Till upplysning kräves intet annat än frihet, den frihet som innebär att i varje avseende göra offentligt bruk av sitt förnuft. Ty det är varje människas kall att tänka själv”