Jag går ju successivt igenom allt sparat, inte bara från min egen barndom, utan även gammalt ärvt från föräldrar och övrig släkt.
Turen har nu kommit till mitt Poesialbum. Jag var 9 år, gick i tredje klass, det var fullt krig i Europa, Det fanns inte TV, inte ens underhållningsprogram på radio, men vi roade oss ändå: Vi hade ”Poesialbum” som släkt och vänner skrev i. Det fanns många gamla ”poem”
EX
som spreds mellan generationerna
Här har mamma EVA skrivit. Den generationen hade i sin tur under sin ungdom också haft POESI -böcker – den tidens Facebook och Twitter…
Ytterligare en faktor från dåtiden: handstilen. Trots att jag är så gammal (54) fick jag tyvärr aldrig lära mig den vackra, snirkliga när det var dags.
Sanna mina ord: de som kan snirkla skrivstil om 20 år kommer att vara försvinnande få. (Måtte de få försörja sig på sin konst.)
Och mormors dikt ledde naturligtvis att du alltid var som en solstråle för henne och morfar? 🙂
Jag är ju lyckligt lottad: Född med GOTT HUMÖR!