När jag numera går här ”i min blodiga butik” har jag ju på fullt allvar kommit fram till att jag förmodligen är en av de lyckligaste människor som levat!
En av ingredienserna i denna upplevelse är
MIN PAPPA
som ju redan på 30-talet personifierade den moderna papparollen!
Tyvärr insjuknade han 55-årig i en tumör som fem år senare innebar en alltför tidig död.
Här en bild från mitt bröllop 1957,
kroppsligen medtagen men mentalt obruten.
Åh vilka härliga bilder!!
Det känns som att det här med moderna och i allra högsta grad närvarande fäder är något som går i släkten!
Åter igen, vilka foton. En relation i tre väldigt olika stadier. Vackert och samtidigt sorgligt, på nåt sätt.