Alltsedan jag i julas började läsa Frans G:s ”Folk som sjöng”
har jag ju bestämt att läsa om Röde Orm
Första delen läste jag strax efter jul och har skickat vidare för en tur bland barnbarnen.
NU
har jag läst första delen ,”Hemma”, av del II.
Och det är en fröjd!
ORM på Gröning.
Kapitel
1. Hur Orm byggde sig hus och kyrka och om hans rödhåriga döttrar.
II. Hur det rustades till kristningsgille för kung Haralds dotterson
III Om främlingarna med saltforan, och hur kung Sven gick miste om ett huvud.
IV. Hur Orm predikade för salthandlaren
V. Om det stora kristningsgillet, och hur de första smålänningarna blev döpta.
VI. Om fyra sällsamma tiggare, och hur Erins mästare kom fader Willibald till hjälp.VII. Om mannen som bar sveakungens svärd, och om magistern från Aachen och hans synder.
VIII.Om den syndige magisterns andra synd, och om den bot han får sig pålagd
IX. Hur magistern letade efter kvigor och satt i ett körsbärsträd
X. Om kvinnokonsterna vid Kraka-sten, och hur Blåtunga fick ett märke i eggen
XI. Om Om Toke Grågullesson och den olycka han haft; och om en ond skänk från finnvedingarna
XII. Tinget vid Kraka-sten
som slutar med att Ylvas och Orms andre son kommer till världen:
— Men varken varken Sven eller Harald kunde han döpas till; och det slutade med att Orm gav honom namnet Svarthöfde. Under dopet höll han sig tyst och allvarsam och bet fader Willibald i tummen. Han blev sina föräldrars mest älskade barn och den störste av alla härmän i gränsbygderna; och långt fram i tiden, sedan mycket hänt fanns det hos konung Knut den mäktige av Danmark och England ingen hövding i tingmannalid med större rykte än konungens frände Svarthöfde Ormsson.
DESSUTOM
har jag, efter iordningsställandet efter ÄS ”rivöver”,
hittat
som jag minns som den essäbok av FGB som jag gillar bäst!
÷
Följ den spännande fortsättningen!
Man börjar fundera lite över exakt var Röde Orms boställen låg någonstans? Var på Kullen den första gården låg. Den andra låg väl antagligen uppåt Hallandsåsen, men jag har svårt att tro att den låg uppe på åsen, då marken där är väldigt svårbrukad, och mest lämpad för skogsbruk.
Vilken prosa! Hans meningar slingrar sig som träsniderierna på en norsk stavkyrka.
Ja du förstår att jag kan inte låta bli att citera ordagrant. Det är lika konstfärdigt som Jonas sjungande!