IDAG

är det 80 sedan Federico García Lorca

blev mördad av Francosidan i det Spanska inbördeskriget.

Lorca studerade juridik och litteratur i Madrid 1919–1928.

Han debuterade 1920 med dramat El maleficio de la mariposa (”Fjärilens förbannelse”). Lorca var en mångsidig och nydanande författare med ett tydligt, om ej direkt, politiskt engagemang.

Efter besök i Nord- och Sydamerika återvände Lorca till Spanien och drev från 1932 studentteatern ”La baracca”, med en klassisk repertoar. Lorcas egna pjäser, mest bemärkta torde tragedierna Bodas de sangre (”Blodsbröllop”) Yerma och La casa de Bernarda (”Bernardas hus”) vara, centrerades kring människornas eviga frågor om kärlek, liv och död, och han kom genom sitt författarskap – Lorca var också lyriker – att förena traditionsmedvetande med förnyelse. Som exempel på det senare kan nämnas den surrealistiskt färgade diktsviten Poeta en Nueva York liksom komedin

Lorca var under studenttiden vän med Salvador Dalí och Luis Buñuel.
—
Lorca kom från en intellektuell och liberal miljö, och var hängiven anhängare av den spanska republiken, etablerad efter monarkins fall 1931. På grund av detta kom han på kollisionskurs med högerkrafterna (liksom f.ö. katolska kyrkan) i det spanska samhället, vilka samtidigt avskydde hans radikalism i övrigt, och han sågs som rojo (”röd”). I augusti 1936, i början av det spanska inbördeskriget, mördades han av Francosidan.

 ÷

 Jag vill sova en stund,

en stund, en minut, ett sekel;

men alla ska veta att jag inte har dött,

att det finns ett stall av guld på mina läppar,

att jag är Västanvindens vän, att jag är mina tårars skugga