Tiden påminner mer och mer om hösten 1956
DÅ
den ena katastrofen efter den andra inträffade samma vecka:
Suezkris, ryssarnas ockupation av Prag etc…
VARFÖR
jag blickar ner i naturens eviga skönhet
SÅ
som den avbildas av käre Eric Elgebrant
Men även där blir man påmind om krig och elände…
Vallmon från Flandern vissnar aldrig
In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.
We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved and were loved, and now we lie
In Flanders fields.
Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.
När jag var i UK förra hösten blev jag varse hur levande The Great War ännu är i britternas medvetande; överallt mötte man poppy-symbolen inför Remembrance Day. Min vän David från Linlithgow menar att ”WW1 casts a longer shadow than WW2”.
https://en.wikipedia.org/wiki/Remembrance_Day
Dikten i fråga är för revanschistisk för min smak. Jag föredrar Wilfred Owen.
https://www.theguardian.com/uk-news/video/2014/nov/11/remembrance-day-last-poppy-tower-london-video
Ja, men det är John McCrae som lanserar POPPYN!
Observera att jag har en kategori ”Första världskriget”. Läser man Bookerpristagarna, som jag gör varje år, finns nästan alltid WW1 med
http://www.vikeningarna.se/2013/01/arets-basta-2/ ex