I mitt rotande bland olästa böcker hittade jag häromveckan den här.
Det är en postumt utgiven essäsamling.
Redan andra kapitlet heter ”Hur ”Röde Orm kom till”
Jag började fundera: Det är drygt 65 år sedan jag läste den!
VARFÖR
Jag beslöt att läsa om den – innan den får gå ett varv bland barnbarnen
i deras invigning i SVENSK KANON!
Jag har nu läst ut del I
OCH
Liksom när det gällde Kiplings Djungelbok var det en svindlande ljuvlig återbekantskap!
Nu läser jag den ju inte som en ”indianbok” utan njuter i fulla drag av formuleringar somt.ex:
Ur hur jul dracks hos Harald Blåtand :
Biskopen läste nu en bön som kung Harald bad honom göra kort, och därpå druckes tre skålar: till Kristi ära, för kung Haralds lycka och för solens återkomst. Även de okristna drucko skålen för Kristus, emedan det var första skålen och de törstade efter öl; men somliga av dem gjorde hammartecknet över kannan och mumlade Thors namn innan de drucko. När skålen dracks för kung Haralds lycka fick kung Sven öl i vrångstrupen och hostade, så att Styrbjörn frågade om den klunken var honom för stark.
Det blir ju så småningom slagsmål där Orm och Toke skadas och behöver sängliggandes vård. De fördriver tiden med kväden:
Toke:
Välkommen blir mig den dag
då jag från skeppsdäck ser
trana och gås och stork
styra mot norr sin kosa.
Orm svarar:
Tig med tranor; ty jag
har innan dess gått ner
dit, där mullvad och sork
kallt på den döde nosa.
MEN
de klarade sig ju!
Nu ger jag mig i kast med del II!
Textutdragen från Röde Orm gör att man verkligen får lust att läsa om den.
Jag sitter ofta vid vårt matbord i Ängelsbäck och tittar ut över Kattegatt och tänker på att där rodde vikingaskeppen förbi på väg till England för c:a 1000 år sedan.
Var inte Röde Orm från Kullen från början? (Även om han sedan flyttade upp på Hallandsåsen.)
Det sällsamma är att ingen mäktar med att skriva sådan svensk prosa idag; efter 1968 års civilisatoriska vattendelare utbildas inte längre några som håller hantverket vid liv. Och det är inte många av 80- och 90-talisterna som förstår att uppskatta det.
PRECIS!
När jag började läsa Folk som sjöng mötte jag åter Frans G:s ljuvliga Lundasvenska i essä efter essä – vilket ju inspirerade mig att återknyta bekantskapen med Orm.
sid1: Men rika och stolta män som hade eget skepp, funno det svårt att ha grannar nära och bodde helst var för sig; ty även när de lågo på sjön, höllo de sina gårdar försvarade med goda män som sutto hemma. I Kullabygden funnos många sådana stormän; där hade de rika bönderna rykte om sig att vara högmodigare än på andra håll.
Jag kommer att redovisa Folk som sjöng essä efter essä – den är så innehållsrik så det räcker ett helt år!
Sedan kommer den av Per 1955 inköpt Röde Orm distribueras för genomläsning till hela klanen för läsning resp omläsning!
Den visar sig vara ÄNDÅ bättre än jag minns, kan ju så här 60 år senare i ännu högre grad uppskatta dess originalitet!
#Olle:
”utbildas inte längre några som håller hantverket vid liv.”
Min lärare Klotis:
http://vikeningarna.se/2008/02/mina-larare/
som jag hade i historia under hela realskolan, fick jag i trean i svenska. Vi skrev ju aula-uppsats minst en gång i månaden, och dessa uppsatser granskades kritiskt. Jag skrev ju som en typisk pubertetstjej, var van vid att få högt betyg
MEN
När jag ställdes inför Klotis granskning fick jag bara Ba – och halva uppsatsen var nedkladdad med RÖTT. Det stod ”tanke?” ”syftning? efter var och varannan mening.
Varje fel var ett nummer 1-5. Ett stavfel var 3, men grammatiska fel var 4, där horrörer ”belönades” med en 5:a
Det blev att börja från början när det gällde skriflig framställning!
OCH
Nu, som bloggande pensionär, NJUTER jag av den kompetens som Klotis bibringade mig under de två år jag utsattes för hennes hårda granskning!
Framför allt hade jag i yrkeslivet, när jag skulle skicka in skrivelser till myndigheter etc, NYTTA av att ha lärt mig REDUCERA, dvs : Med grammatisk kompetens kan man ta bort hälften av orden – och får en TYDLIGARE och mera lättläst framställning.
Pingback: Rode Orm II : HEMMA | Vikeningarna funderar