”Mellan åren 1947 och 1956 hittades en samling handskrifter i grottor runt Qumran, öster om Jerusalem. Skrifterna, som daterades till tiden runt Kristi födelse, fick namnet Dödahavsrullarna och kom att betecknas som århundradets mest betydelsefulla arkeologiska fynd,Upptäckten resulterade dock  i vad många forskare idag anser vara en av 1900-talets största vetenskapliga skandaler. En liten grupp katolska teologer och forskare – knutna till Påvliga bibelkommissionen i Vatikanen – lade nämligen beslag på en del av texterna och förvägrade utomstående insyn i materialet.”

Journalisterna Michael Baignet och Richard Leigh gav 1991 ut sin sammanfattning om  vad som tilldragit sig. Halva boken handlar om ”Bedrägeriet”, dvs hur en kommitté styrd av Vatikanen lade rabarber på texterna och mycket långsamt och selektivt  publicerade översättningar. Den politiska situationen i Israel, med sexdagarskrig etc påverkade också möjligheterna till insyn. Först 1990 började hela materialet bli tillgängligt för studium och analys för objektiva akademiker. 

Området där materialet påträffats i diverse grottor har varit föremål för arkeologiska undersökningar, även detta av från Vatikanen styrda medarbetare. Bosättningarna har funnits under en lång period – från 136 f Kr till 68 e Kr. med en lång period, efter en brand, då det stod obebott.

”Ett viktigt bevis för de Vaux ( Chefen för den påvliga kommittén) var ett tjockt lger aska som omgav ruinerna. Detta asklager tycktes peka på en brand av något slag, som av allt att döma hade våtllat stor förödelse. I själva verket hade den lett till att Qumran delvis, inte helt och hållet hade öergivits på några år. En undersökning av de mynt som hittats på platsen visade att branden brutit ut någon gång under Herodes den stores regeringsperiod dvs mellan 37 fKr-4 f Kr. Samma data antydde att återuppbyggnaden hade börjat under Herodes son, Akrlaus, som regerade (inte som kung, men väl som etnark) från 4 fKr till år 6 e Kr.”

Sett i ett övergripande perspektiv är det förmodligen studiet av palestinsk judendom under den intertestamentala perioden (150 f. Kr. – 70 e. Kr.) som befruktats mest av Dödahavsfynden. Dessa tidigare okända texter från en judisk sekt har gett en ny och oväntad belysning av Jesu liv, urkristendomens uppkomst och framväxten av rabbinsk judendom. Dessa skriftrullar är opåverkade av både kristendom och normativ judendom och utgör primärkällor – ofta i form av autografer – till en tidsepok som varit fattig på historiska källor.

Mot slutet av boken refereras mycket till Paulus  och hans roll i i uppbyggandet av den kristna förkunnelsen. Härvid hänvisas till Apostlagärningarna  …

OCH 

Jag kommer på att denna del av bibeln har jag knappast läst!

 VILKET HÄRMED SKALL SKE! 

I am still confused but on a higher level!