För att citera Das Lesen XXXI:
Det har ju gått riktigt bra med läsandet i vår
…så här i början på maj är jag fortfarande i fas…
Det som tar tid är recenserandet.
SOM
MEN
att läsa böcker som kräver 5-6 redovisningsavsnitt är ju en nåd att stilla bedja om…
där jag avslutade med
”Återkommer när jag läst Twin Tracks!”
SÅ
det är det jag gör nu:
”It was a blustering late spring day in 1954 and a young Oxford medical student flung himself over the line in a mile race. There was an agonising pause, and then the timekeeper announced the record: three minutes, fifty-nine point four seconds.”
Våren 1954 hade den gamle och jag ännu inte träffats, men vi var ju var och en på sitt håll och alltsedan väldigt idrottsintresserade, så Roger Bannister var en hjälte i samma klass som Nurmi, Gunder Hägg, Sebastian Coe etc.
Vi noterade nog att han studerade medicin, men allteftersom åren gick blev det ju Jack Nicklaus, Bob Beamon, Gärderud och Zlatan …
kom jag då 2011 till Oxford och upptäckte honom i Aulan i Pembroke College.
Nedan innehållsförteckningen:
Det är ju fascinerande att läsa om The sub 4-minutemile, inte bara genomförandet utan träningen som ledde dit; och hans övriga karriär med olympiadfinal i i Helsinki 1952 , VM och och EM.
MEN
Vi har bara hunnit till sid 147/362. Det som följer är nu för mig än mer intressant. Han utbildar sig till en internationellt erkänd neurolog. På grund av sin erfarenhet som toppidrottsman blir han invald i diverse både nationella och internationella kommittéer när det gäller toppidrottens träningsmetoder, inte minst dopingfrågor. Hans sista stora projekt är i ledningsgruppen för Londonolympiaden 2012.
SÅ
SÅ
det var ett lyckligt sammanträffande!