När jag kommit igenom de återstående 250 sidorna är jag färdig med marsbetinget.
SKREV jag den 16 april 2013!
Denna bok har jag således kämpat med sedan min 50-årsdag!
Den har förekommit på åtskilliga föresatsgrupper alltsedan 2011…
2013 upptäckte jag att jag inte kom ihåg något utan började läsa om…
Fastnade sedan återigen efter halva boken
MEN
Nu har jag äntligen lyckats spränga vallen
OCH
Nu, så här 35 år senare, när de flesta vuxna svenskar inte har någon aaaning om vem SCHEIN var, andra världskriget och dess sociala konsekvenser är glömda – -68 för de flesta är meningslösa siffror – PALME bara känd för att ha blivit nedskjuten på öppen gata blir jag äntligen fascinerad av hans uppgörelse med ”kulturvänstern”.
Från baksidestexten:
SCHEIN är en kvick och känslig, generös och elak, engagerad och ovanligt välinformerad människas berättelse om ett ovanligt liv. Med raffinerad komposition speglas det i några månaders eftertanke. Det är en bok som inte liknar någon annan, ingen filmbok, ingen bekännelsebok. Det är en berättelse om människor, kända och aktiva, om kärlek, vänskap, politik, kultur, ensamhet, enfald. Det är en av de senaste decenniernas* märkligaste svenska memoarböcker .
*Boken kom ut 1980
Det var när jag insåg att av de 12 ”halvlästa” jag listade 2011,
jag hösten 2014 bara läst 8 som jag fick KRAFTEN att slutligen ta itu med de
de sista 250 sidorna.
÷
Nu är det bara 2 1/2 bok i den här gruppen kvar att ”knäcka” .
Den halva är Den sanna historien om Vandalerna som jag nästan läst färdigt när mina juldagsgäster ”kidnappade” den. De kvarvarande är Eyvind Johnssons ”Strändernas svall” och Peter Høegs Fröken Smillas känsla för snö.