När jag rymde upp efter övernattarna vid sommarfesten,
dök den här boken upp.
Sven Aurén – Pompidou
Jag förflyttades i andanom fyrtiofem år tillbaka i tiden,,,
I Paris våren 1974
…då vi under våra strövtåg ofta passerade den här byggarbetsplatsen
SOM
så småningom fick namnet
När jag sedan slog upp den…
VAR?
har den här boken varit alla dessa år?
Jag minns SVEN AURÈN som en oerhört duglig utrikeskorrespondent i Paris under efterkrigsåren varför jag börjar läsa – och slutar inte förrän den är utläst kl 23! Det är en fröjd att återknyta kontakten med denna kvalitetsjournalistik, en sorg att den, liksom Pompidou för länge sedan är borta!
SA berättar först om Pompidous uppväxt i en småbrukarfamilj i Auvergne – kapitlet heter ”En fransk smålänning”!– hur han sedan genom sin utomordentliga begåvning avancerar genom utbildningssystemet och blir utexaminerad från Ecole Normale Superieure som ETTA.
Han var ju inte särskilt politiskt intresserad – ” 1935 sökte han en tjänst vid Saint Charles-läroverket i Marseille där han undervisade i franska grekiska och latin.”
Han rekryterades så småningom, via en skolkamrat på ENS ,av de Gaulle för att vara en kvalificerad rådgivare i den blivande presidentens kontakter med undervisningsministeriet.:
”Skicka till mig en agrégé som också kan skriva!
Pompidou visade sig ha samma naturbegåvning och totala mentala utrustning för att leda en stat som Thomas Cromwell som är huvudpersonen i WOLF HALL
En underbar läsupplevelse är kapitlet ”Förbjudet att förbjuda” som ingående skildrar ”La grande nuit de Paris” 1968 och vad som sedan följde :
A bas de Gaulle!
La revolution insaissable
Oui aux reformes, non à chienlit
När det gäller detta exempel på journalistik
var det bättre förr!
Boken kommer att vara obligatorisk läsning för barnbarnen
för att kvalificera sig för fortsatta förmåner!
Såg inte du och pappa nån stor bilkortege där Pompidou färdades i Paris på någon av era resor?
Han har verkligen ett stiligt namn! Pompa och ståt!
Boken inleds:
”Pompidou! Vad är det för ett slags namn? Vill nu komma någonstans i livet, är det bäst att ni byter” utbrast de Gaulle när han 1945 sammanfördes med den unge läroverkslärare, som skulle bli hans närmaste medarbetare under ett kvarts sekel och så småningom efterträda honom…
Vill NI komma … ska det ju vara