”1974 när vår moder dog skiftade vi boet efter våra föräldrar. Som jag tidigare berättat innehöll det åtskilliga böcker. Ännu fler fanns i kvarlåtenskapen efter morbror Rulle, som efter moster Elsas död 1981 föll oss till del. Jag var ju då mitt uppe i livet med jobb, barn, fastighet och och trädgård. Det fanns inte tid för sortering, utan det mesta åkte osorterat upp på vinden. …”

Det är  ju en bok skriven av Stieg Trenter, vår förste inhemske deckarförfattare. Han var född 1914 som Stig Johansson*, tjänstgjorde i flygvapnet 1931, började som journalist 1936 och skrev sin första deckare, Ingen kan  hejda döden 1943.

Sedan blev det, fram till dess han dog 1967,

 28 stycken!

Min moder var ju noga med att skydda min unga själ,

så hans böcker var förbjudna , och när jag sedan blev en liber studiosus 

var det ju annan litteratur som trängde sig på.

Stieg Trenter har ju postumt blivit mest hyllad för sina skildringar av 40-50-talets Stockholm. Turligt nog för mig utspelar sig 80% av handlingen denna gång i KÖPENHAMN! De beskrivna lokaliteterna, Rådhuspladsen med omnejd och inte minst hotell och näringsställen  som t.ex. Oscar Davidsens Smörrebrödforrettning.

”Er noget ulideligt langt, siger man, at det er ”så langt som Oskar Davidsens smørrebrødsseddel.” Og det er ikke uden grund, for i 1888 lagde samme Davidsen ud med en smørrebrødsforretning på Nørrebro med ikke mindre end 177 stykker smørrebrød at vælge imellem.”

där handlingen tilldrar sig, är ju för mig ett kärt återseende av min ungdoms metropol.

STIEG nr 2:

Stieg Larsson, 1954-2004 vars fullständiga namn var Karl Stig-Erland Larsson, ändrade stavning av tilltalsnamnet eftersom han och författarkollegan Stig Larsson var trötta på att de förväxlades. Båda ägnade sig då åt fotografering och det var i egenskap av fotografer de ville undvika sammanblandning. Stavningen Stieg Larsson har återfunnits i skrifter från 1972.