Läsandes Moby Dick, måste jag mjuka upp hjärnan emellanåt

VARFÖR

 Således informeras, i första kapitlet ”Apprenticeship and Youth in Florence  1469-82”,

att Bebådelsen, troligen målad 1472-1475,  inte helt och hållet är av Leonardos hand.

Han var lärling, tillsammans med många andra, hos en mästare Andrea Verocchio.

Verkstaden fick många uppdrag från kyrkor och kloster och det blev ofta ”teamwork”.

Bebådelsen, som jag själv sett i Uffici, och som i Wikipeda anses vara en av de 25 bevarade målningar som är av Leonardos hand  beskrivs här mest som ett elevarbete .

” The attribution of this work to Leonardo is controversial. However, it is generally accepted that the overall composition, the figure of the angel and the landscape are his. Several areas of the picture, the angel´s wings for instance, have been repainted by anather hand.”

Jag har ju haft förmånen att växa upp med en far som från tidiga tonår introducerat mig för  den stora konsten. Alltsedan jag, med start 1951 åkte ut i världen har jag alltid uppsökt de stora museerna, och kan nu belåtet konstatera att jag personligen sett 12 (tolv!) av de 25!

Mest belåten är jag att vi redan 1958, på en försenad bröllopsresa till Italien, vid stopp i Milano

INTE BARA gick på La Scala och såg Madama Butterfly med Renata Tebaldi

UTAN

 letade oss fram till

Il Cenacolo

 Ur Wikipeda:

Kompositionen följer ett antal skisser som Leonardo utförde i Florens en kort tid innan hann påbörjade Nattvarden. Gestalterna i målningen är insatta i ett bildrum som utvidgar det faktiska klosterrummet, refektoriet, där den är målad. Istället för att återge lärjungarna i en odifferentierad rad, vilket ofta varit brukligt i liknande avbildningar, samlade han dem i grupper om tre och åstadkom ett nätverk av formella och känslomässiga kontakter, som binder varje gestalt till sina grannar och till Kristus i mitten.
Genom att välja det ödesmättade ögonblick i evangelieberättelserna då lärjungarna frågar Kristus vem av dem, som skulle förråda honom – Det är väl inte jag, Herre? – kunde Leonardo skildra var och en som en individ, som reagerar på sitt särskilda och psykologiskt avslöjande sätt. Till skillnad från många tidigare 1400-talsmålningar på samma tema har han rensat bilden, inte bara från många vidlyftiga detaljer, utan även från symboler och inskriptioner, som brukade användas för att identifiera de olika personerna. Exempelvis saknar de glorior för att ange deras helighet, även om Kristi gudomliga nimbus antyds av det naturliga ljuset från fönstret, som inramar hans huvud, medan Judas huvud befinner sig i skugga.