Den förhatliga väderleken har det goda med sig att det blir en del läst.I samband med resan till Mälardalen fann jag att en länge uppskjuten omläsning av Frans G:s essäbok De långhåriga Merovingerna passade bra.
Jag hade ju på 50-talet – i Lund och innan föräldraskap stal all fritid – en period då jag slukade det mesta av Frans G som kom i min väg.
SEDAN
1981ärvde jag ju morbror Rulles bibliotek där i stort sett hela författarskapet är representerat, och essäböckerna har stått i aktuellt-hyllan och väntat i mer än trettio år…, satts på akutlistan 2010
NU
är denna emellertid omläst!
OCH
Det har varit en LYCKA
MEN
En ansträngande sådan.
Frans G:s språk – som verkar vara inspirerat av såväl Homeros , isländska sagor som kanslistil – tar ju en stund att vänja sig vid. Efter ett tag har man emellertid saktat ner läshastigheten och kan i fulla drag NJUTA.
Jag brukar ju ofta citera mindre partier för att åskådligöra författarens stil
MEN
när det gäller Frans G känner jag mig frestad att citera det mesta, vilket resulterat i att jag avstått helt
*
Sedan är det ju även, som märks i innehållsförteckningen ovan,
OMFATTNINGEN
av hans beläsenhet, hans förmåga till överblick och jämförelser mellan sekler.
SÅ
Tagen och läsen