1974 när vår moder dog skiftade vi boet efter våra föräldrar. Som jag tidigare berättat innehöll det åtskilliga böcker. Ännu fler fanns i kvarlåtenskapen efter morbror Rulle, som efter moster Elsas död 1981 föll oss till del. Jag var ju då mitt uppe i livet med jobb, barn, fastighet och och trädgård. Det fanns inte tid för sortering, utan det mesta åkte osorterat upp på vinden.
NU
Efter inträffat änkestånd har ju ”tiden” infunnit sig.
I samband med att jag i slutet av november går upp och hämtar ner julsakerna
tar jag också ner en låda av ”assorted books…”
OCH
Vad hittar jag väl där?
Min föräldrar läste på 40-talet flitigt deckare
MEN
De lånade dem i en privat inrättning på Kullagatan i Helsingborg som hette ”Boklådan”.
Lördagar vandrade vi ner till Sundstorget, köpte grönsaker, därefter kött hos Nils Andersson på hörnan, sedan hem via Kullagatan och Boklådan där vi bytte bok.
Dessa, mest deckare, ex Stieg Trenter – var ”olämpliga” så jag hänvisades till att speja mig fram i bokhyllorna hemma.
Bl.a.hittade jag den här.
Det är således den första deckare jag läst – Jag kan väl ha varit ”en femtan år”
Jag minns den bestämt för jag blev totalt förbluffad när jag kom till upplösningen.
NU är den OMLÄST – årets tredje lästa.
Ur Wikipeda:
Christie var mycket produktiv och skrev totalt ett åttiotal kriminalromaner och noveller, ofta två–tre per år. Trots att hon gillade att bryta traditionella mönster i sina deckare – hennes Dolken från Tunis är berömd för sitt överraskande slut – var hon mån om att alltid vara rättvis mot läsaren så att all information för att lösa gåtan finns tillgänglig innan förklaringen ges.
AC utgav sin första deckare 1920, En dos stryknin, där Hercule Poirot är med redan från början. Hon provar en del andra genres
MEN
Efter denna andra bok med Hercule Poirot 1926, övergår hon huvudsakligen till att skriva deckare.
Av de åttio deckare som AC tydligen skrivit har jag nog läst hälften…
Jag kan inte erinra mig att jag någonsin läst OM någon förrän nu. På grund av att jag väl minns hur det gick – är jag nu väldigt uppmärksam på AC:sberättarteknik:
Jag blir väldigt imponerad av hennes skicklighet.
Pingback: Deckarläsning | Vikeningarna funderar