”SOME fearless outside referee had to barge in and try to adjudicate the culture wars, so let us rejoice that it’s Zadie Smith. She brings almost everything you want to the task: humor, brains, objectivity, equanimity, empathy, a pitch-perfect ear for smugness and cant, and then still more humor. Born in 1975 – safely past the 1960’s, the birth of our blues – she’s not much burdened by heavy dogmatic baggage of her own. ”

—

”Those who were enraptured by Smith’s startling 2000 debut, ”White Teeth,” will find that ”On Beauty” is almost literally a return to form. Here again, we have a baggy, garrulous account of two contrasting, haplessly interconnected families in an urban setting teeming with ethnic, racial and economic diversity”

 Det går litet trögt i starten, innan man vant sig vid hennes stil – hon saknar verkligen inte ord….

Så här efteråt kommer jag att tänka på Dickens: ett myller av personer interagerande i kosmopolitiska London. Efter cirka 83 sidor, då kapitel 5 betitlat Alfred Archibald Jones´och Samad Miah Iqbals rotkanaler börjar, (alla kapitelrubrikerna karaktäriseras av odontologiska termer utan övrigt nämnande i texten) har man fått en överblick. Läshastigheten tilltager allteftersom och man märker att  bakom anekdoterna och absurditeterna döljer sig en djupgående analys av mänskligt samspel, som avskalat kulturella präglingar handlar om Das Ding an sich!