Mitt förhållande till Tutankhamun förlorar sig i historiens dunkel:
1948 fick jag i premium en bok betitlad Rolig arkeologi,
skriven av Ann Terry White
”Visar hur arkeologin kan kasta ljus över svunna kulturer;
här om Grekland, Egypten, Babylonien-Assyrien och Maya-folket.”
Den stod länge i bokhyllan, fanns här när gossarne var i skolåldern, men är nu ej till att finna.
Det var för mig fascinerande läsning.
Första kapitlet handlade just om upptäckten av Tutankhamuns orörda grav i Konungarnas dal 1922.
1986 var jag och den gamle i Kairo
Vi besökte Giza
OCH
Där fanns ju alla de många föremål som Howard Carter, finansierad av lord Carnavon grävde fram.
MEN
inte särskilt pedagogiskt presenterat.
(hade jag inte läst Ann Terry Whites bok hade jag inte fått något större utbyte mer än
fascination inför den glittrande tronen och mumiemasken )
MEN nu:
Följ den spännande fortsättningen!
Jag längtar verkligen till Egypten. Kommer att planera resan så att den inträffar i lågsäsong för vad jag har hört så är det vansinnig trängsel överallt numera.
Man får väl leta upp någon bortglömd pyramid i öknen – det finns ju gott om dem!
http://en.wikipedia.org/wiki/Egyptian_pyramids
138 stycken har man hittat hittills!
Vi var där i början på december. Vi åkte med en ansedda resefirma som ansåg det vara den bästa tiden med avseende på klimatet, ungefär som början på september i Sverige. På sommaren i öknen kan det ju vara 40° i skuggan…
På sommaren i öknen kan det ju vara 40° i skuggan…
När jag läser det här kommer jag ju på att i öknen FINNS det ju ingen skugga…