SÅ

 när jag i somras fick syn på denna bok, greppade ju jag den direkt!

MEN

Jag svek ju den när jag läst ungefär halva

NU

har jag emellertid tillgodogjort mig hela innehållet. 

Författaren William Urban är amerikan. Hans efternamn signalerar för mig att han troligen har polskt ursprung. Hans framställning är emellertid synnerligen tysk (” Kurze Einfürung in 17 Bände…”), varför jag misstänker att han faktiskt har preussiskt ursprung – kanske rentav i rakt nedanstigande led från de protestantiska junkrar som ordensmedlemmarna 1526 etablerade sig som, under överinseende av den siste tyske högmästaren  Albrekt av Brandenburg-Ansbach.  Albrekt blev högmästare 1511.

”Albrekt, som kanske var medveten om den allmänna stämningen och som utan tvivel själv kände sig oroad över den kyrkliga korruptionen, vidtog åtgärder för att ordensmedlemmarna skulle vara förberedda på reformer: under julen 1523 , när han själv ännu vistades i Tyskland, lät han lutherska predikanter tala vid hans hov i Königsberg.

—

År 1526 ingick Albrekt äktenskap med Dorotea, äldsta dotter till Fredrik 1 kung av Danmark 1523-1533. Danskarna gifte systematiskt bort sina prinsessor med tyska furstar vid Östersjön, och detta giftermål kompletterade systemet av regionala allianser.”

Jag har valt att  starta med det tyska  (orden hade ju vid denna tid tre grenar)  politiska slutet för Tyska orden. Precis som Tempelriddarna och Johanniterorden har deras existens som välgörenhetsinrättning funnits kvar.

 ”Tyska orden återupprättades två gånger. Den första gången var på 1830- talet då den fick uppgifter inom kyrklig verksamhet och välgörenhet. 1929 fick den en ny ordensregel som betonade den religiösa sidan Än idag har orden hand om en del små kyrkor och sjukhus, en verksamhet vars traditioner går till baka till ordens grundande i Akko 1189.”

Urban berättar lika omständligt om kampen mot hedniska pruser, samogiter, semgaller, tatarer (=mongoler, Timur Lenks ättlingar) och grekisk-ortodoxa ryssar;

Mot slutet av 1300-talet stod de maktmässigt på sin höjdpunkt, men då hade nästan alla ”hedningarna” tagit slut och Tyska orden började i stället bli en maktspelare mellan Hansan,  ryssarna, kungarna av Polen och Ungern….

Slaget vid Tannenberg 1410

Striden såg ut att vinnas av ordensriddarna när de med sitt tunga rytteri lyckades att skingra de lättare rustade litauerna och tatarerna på den polsk-litauiska högerflygeln ledda av kung Władysław II Jagiełłos kusin Vytautas Didysis (Vytautas den store). Sen leddes ett tungt kavallerianfall personligen av den teutoniska stormästaren Ulrich von Jungingen mot den starkaste enheten i den polsk-litauska armén – Krakówregementet, som leddes av Zyndram av Maszkowice. Regementet som bestod av tunga riddare hade uppgiften att skydda hela arméns flagga som var den största i den polska hären. Ordensriddarna lyckades att döda fanbäraren och fälla den polska arméns flagga vilket spred stor skräck hos intillstående enheter som såg sin starkaste enhet vackla. Kung Władysław II Jagiełło beordrade att man skulle sätta ihop en styrka som snabbt förstärkte och återerövrade Krakówregementets fana. I motattacken som ackompanierades av Jagiełło själv, dödades även den teutonska stormästaren Ulrich von Jungingen.

 blev  slutet för denna maktställning

MEN

således inte slutet på deras existens

Se ovan!

Den som räddade Tyska orden undan undergången efter Tannenbergkatastrofen var

 Heinrich von Plauen

För mig har denna bok varit synnerligen upplysande.  Mycket av den svenska historien med  Hansan, Ivan den förskräcklige, ”den stora oredan”, krigen mot Danmark och Polen, Sigismund, trettioåriga kriget, stormaktsväldet fram till och med Karl XII etc får äntligen sin förklaring.