Jag håller ju på att läsa Zadie Smith´s Vita tänder.
Det går bra – jag har nu avverkat 365/476 sidor.
Den är utomordentligt BRA – men som all STOR litteratur mentalt krävande.
SÅ
Under en sedvanlig sortering på nattduksbordet stötte jag på
Ivan Turgenjevs
1818-1883
långnovell ”Min första kärlek” 136 sid
Den gavs ut 1991 i Tidens klassiker, köptes förmodligen några år senare av den gamle på bokrea.
Jag tänkte att den kunde vara en introduktion till de ”stora” ryssarna: Dostojevski och/eller Tolstoj…
OCH
Där har den legat
PLÖTSLIGT
slog jag upp den och hade på två eftermiddagar läst den.
Den är förtjusande…
Inledningsvis berättar Nils Åke Nilsson på sex sidor om författaren.
Nils Åke Nilsson, 1917–1995
NÅN inleder:
” Det är en behaglig koloss, en blid jätte med vitt hår, som liknar en godmodig ande från skogarna eller bergen. Han är vacker, mäktigt vacker, oerhört vacker, med något av himlens blå i sina ögon och med den ryska brytningens behagligt sjungande ton, denna kantilena, där det gömmer sig en smula barn eller neger”
Det porträttet av Turgenjev tecknade bröderna Goncour i sin dagbok 23 februari 1863 när den ryske romanförfattaren, vars rykte vid den tiden redan började spridas i det litterära Frankrike, första gången infördes i den berömda middagskretsen hos Magny.
Novellen berättar om en 16-årig pojke, enda barnet till ett par ur den ryska överklassen. Han åker på sommarnöje med sina föräldrar i avvaktan på att inträda vid universitetet.
sid 21
”Aldrig ska jag glömma de första veckorna jag tillbragte på landet. Vädret var underbart. Vi hade lämnat staden den 9 maj på själva Nikolaidagen. Jag strövade omkring, än i trädgården som hörde till vårt lantställe, än i Neskutjnijparken, än långt bortom kullarna.
Tre veckor senare, i en förfallen flygel, flyttar det in en visserligen furstinna, men allvarligt på dekis, med en underskön dotter, (Sinaida), som ivrigt uppvaktas av fem ungkarlar.
Hans förälskelse och Sinaidas slutliga öde berättas insvept i underbara naturbeskrivningar!
EX
”Jag strövade omkring i skog och mark. Jag kände mig inte lycklig, jag hade gått hemifrån i avsikt att hänge mig åt min sorg – men min ungdom, det härliga vädret, den friska luften, nöjet av den raska promenaden och njutningen att få ligga där alldeles för mig själv i det täta gräset utförde sitt verk: minnet av de oförgätliga orden, av de där kyssarna dök åter upp i min själ….”
Ja, förtjusande är ordet!
OCH
Det var den 32 boken för i år = jag är i jämnhöjd med 2011!
Ujuj, vad mycket det finns att utforska inom rysk konst, litteratur och musik!