Mellan hägg och syren meddelade en son att han tänkte slappna av i sommar bl.a. genom att läsa deckare. Inför sommarfesten hade jag därför plockat ihop en liten representativ hög med gamla pålitliga Agatha Christie, Dorothy Sayers, Maria Lang, Sjöwall-Wahlö, H.K. Rönblom, Minette Walters, James Ellroy, Ed Mc Bain etc…
MEN
Inte blev det tid för urval under festligheterna.
OCH
När jag i mitten av juli frågade honom hade han kommit på andra tankar.
SÅ
Det blev att åter stoppa tillbaka böckerna.
MEN
Där stod jag så och fingrade på den lilla pocketboken ovan….
ser den gamle framför mig i sitt studentrum våren 1956
ett vindsrum på Viaduktgatan i simmarcoachens villa där hans lagkamrat
Janne Andsberg
(längst till vänster på bilden av Poseidons SM-vinnare av i stort sett alla SM-lagkapper det året)
också bodde.
De tävlade om att läsa alla nya hårdkokta deckare som ex av Mickey Spillane och Dashiell Hammett
OCH
Raymond Chandler.
Den här lilla 187-sidiga pocket är ett minne från den tiden – jag läste då inte denna av kultureliten föraktade böcker!
(däremot gärna fåniga kärleksnoveller i Hemmets Veckotidning!)
När jag såg att den var inköpt 1955, ursprungligen publicerad 1942 och i gott skick, troligen endast läst av den gamle 1956… slog jag upp första sidan och började läsa!
Jag har ju under de snart 60 år som förflutit blivit varse hur litteratörerna omprövat
OCH
How right they are!
Det är ingen tillfällighet att boken har ett slimmat omfång på 185 sidor.
RC skriver en korthuggen dialog full med understatements
MEN
är desto mångordigare när han beskriver personers utseende klädsel och beteende liksom interiörer och föremål
Ex Inledningen till kapitel 8:
8 Bunker Hill is Old Town, lost town, shabby town, crook town. Once, very long ago, it was the choice recidential district of the city, and there are still standing a few jigsaw Gothic mansions with wide porches and walls covered with round-end shingles and full corner bay windows with spindle turrets. They are all rooming houses now, their parquetry floors are scratched and worn through the once glossy finish and the wide sweeping staircases are dark with time and with cheap varnish laid on over generations of dirt. In the tall rooms haggard landladies bicker with shafty tenants. On the wide cool front porches, reaching their cracked shoes into the sun, and staring at nothing, sit the old men with faces like lost battles.
Humpfrey Bogart som Philip Marlow i The Big Sleep
ELLER När han möter sin klient:
It was so dark in there at first I couldn´t see anything but the outdoor light coming through thick bushes and screens. Then I saw that the room was sort of sun porch that had been allowed to get completely overgrown outside. It was furnished with grass rugs and reed stuff. There was a reed chaise longue over by the window. It had a curved back and enough cushions to stuff an elephant and there was a woman leaning back on it with a wine glass in her hand. I could smell the thick scented alcoholic odor of the wine before I could see her proporly. Then my eyes got used to the light and I could see her.
She had a lot of face and chin. She had a pewter-coloured hair set in a ruthless permanent, a hard beak and large moist eyes with the sympathetic expression of wet stones. There was lace at her throat, but it was the kind of throat that would have looked better in a footbll sweater. She wore a grayish silk dress. Her thick arms were bare and mottled. There were jet buttons in her ears. There was a low glass-topped table beside her and a bottle of port on the table. She sipped from the glass she was holding and looked at me over it and said nothing.
Och så håller det på till sid 146 – där det första liket dyker upp!
Bilden på ”The cover”, den enda som gives- skildrar, när PM är där för att ta reda på vad som hänt – gömmer sig och ett ”skumt par” uppenbarar sig. De argumenterar, misstänker uppenbarligen varandra för dådet:
sid 155
He stepped forward and swung a fist. It caught her on the side of the face and she went down and sat on the floor, a long leg straight out in front of her, one hand to her jaw, her very blue eyes looking up at him.
Sedan sker allt slag i slag – RC hänvisar till tidigare skildrade episoder som förklarar hur allt förhåller sig och på sista sidan 185 visar det sig att Philip M manipulerat så att alla, inklusive polisen, blir nöjda ”with the outcome”.
Det är verkligen läsvärt.
Jag får se till att läsa fler av RC!
Detta var årets 25te lästa bok – det fattas bara 8 till för REKORRD