Äntligen har jag läst ut Ilja Repin

Egentligen är det en väldigt lättlast bok. Tito Colliander har med utgångspunkt i Ilja Repis kvarlämnade sjölvbiografiska anteckningar skrivit en spännande roman om hans långa liv:
Ur Wikipeda:
”Ilja Jefimovitj Repin, född 5 augusti (enligt julianska kalendern 24 juli) 1844 i Tjugujev i närheten av Charkov i Ukraina, död 29 september 1930 i Kuokkala (Terijoki), Finland, var en rysk konstnär.”
Han föddes in i en kosacksläkt. Hans far var hästhandlare. Hans teckningstalang var medfödd – via ikonmålerie lyckades han ta sig till St Petersburg och komma in vid konstakademin. Han fick stipendium och kunde ta sig ut i Europa. Hans genombrott kom med

Pråmdragarna på Volga.

Han befinner sig i centrum av det ryska kulturlivet, är god vän med och porträttör  av Tolstoj, Gogol, Liszt, Rubinstein och Mussorskij m. fl.
På 1890 tar man även i Ryssland intryck av den franska impressionismen och Repin blir ”omodern”. Som många andra petersburgsbor skaffar han sig ett sommarhus i Kuokkola där han efter 1900 bosätter sig på åretruntbasis. Han fortsätter att vistas där även när första världskriget bryter ut, tsarriket faller och Kuokkola blir finskt – vilket det är när han dör 1924.
”Då Finland blev självständigt efter ryska revolutionen valde Repin att stanna kvar i Kuokkala som då tillföll Finland och han avböjde flera erbjudanden att återvända till Ryssland med hänvisning till sin höga ålder. Efter sin död fick Repin kultstatus i Sovjetunionen och betraktades som en föregångare till den officiellt påbjudna socialistiska realismen.
Efter vinterkriget och fortsättningskriget tillföll Kuokkala Sovjetunionen och 1948 fick staden namnet Repino till minne av Repin.”