Härliga familjeminnen för dej! Och jag älskar den gamles gulnade studentmössa där i bakgrunden! Jag har nu börjat på Joan Didions senaste, Blå skymning, om hennes dotter som ju dog, fast inte när jag trodde det. Många sanna tankar. Till exempel: Så länge vi vill minnas en död person behåller vi känslorna av smärta, vånda och förlust. Men vi känner/ska känna nån sorts plikt att inte glömma. Det vore naturligtvis bättre för oss efterlevande om vi kunde/fick glömma. Det skulle göra mindre ont då.
Härliga familjeminnen för dej!
Och jag älskar den gamles gulnade studentmössa där i bakgrunden!
Jag har nu börjat på Joan Didions senaste, Blå skymning, om hennes dotter som ju dog, fast inte när jag trodde det. Många sanna tankar. Till exempel: Så länge vi vill minnas en död person behåller vi känslorna av smärta, vånda och förlust. Men vi känner/ska känna nån sorts plikt att inte glömma. Det vore naturligtvis bättre för oss efterlevande om vi kunde/fick glömma. Det skulle göra mindre ont då.