Den 24 augusti berättade jag om inköpet av denna bok
och skrev:
Det är ett Herrans Under så BRA den är!
SEDAN
tappade jag tråden…
tappade jag tråden…
Jag började referera besöket i Berlin, åkte till Oxford, refererade besöket där, försökte,(och lyckades till en del), ta tag i att läsa böcker som legat o-eller-halvlästa i flera år, läste julklappsboken;
MEN
Nu är den utläst!
Inledningen, som jag ju hade läst när jag anmälde den första gången berättar ju om hur OW drabbas av hjärtstopp och är en av de 4 % som räddas till livet. Under det följande året skriver han så denna essäistiska dagbok i tre delar:
Del I Självet som projekt ss 46-100
Del II Vännerna i bokhyllan – om läsning som nöje och utmaning ss 100-158
Del III Medlidandets styrka ss 158-244
Innan jag började återge hans tankar, och framför allt berätta om hur i denna bok han vardagligt* pratar om både STORT och smått ville jag berätta för läsarna om hans vetenskapliga bakgrund
UPPTÄCKER
att han har en blogg
där ni kan läsa själv!
* Egentligen handlar Bronshästarna och Sonjas godhet om samma sak men språkdräkten skiljer sig totalt!
I:2
I:2
När han repat sig någorlunda men fortfarande är sjukskriven, tröttnar han på att gå hemma, ger sig ut i Stockholmsvimlet. Han slås av rastlösheten, jagandet efter perfektion och Lyckan. Men ack så egocentriskt.
”Varje vecko- eller kvällstidning tycks ha en må-bra-bilaga. Där publiceras artiklar om självförverkligande, livsstil och medveten närvaro, för att inte tala om vikten av att unna sig ”det goda livet”. Ofta finns det anspelningar på andlighet och psykologi. I helgbilagor erbjuds jag gå på kurser i självkännedom, att sända efter CD-skivor för avslappning, att slimma min slitna kropp, att bli inpackad i gyttja och ligga flytande på ett spa i Dalarna eller vid havskanten. Fokus är inriktat på jagets/kroppens välbefinnande; allt från gommens läckerheter till erotikens okända landskap. Det kan gälla rätt inredning, goda färger, dofter, massage, god mat eller aromfylld luft och långa bad med tända kandelabrar och orientaliska oljor.”
Några månader senare är han på återbesök på sjukhuset och får besked om att hans kondition är obetydligt sämre än före insjuknandet. På kvällen är han på bjudning med vänner och det diskuteras om hans pågående bokprojekt:
Framför allt har jag fått stöd för mitt fortsatta undrande över godhetslakunen; att granska den psykologiserande andligheten och fundera om skönlitteratur verkligen kan vara en medicin mot självupptagenhet.
I:3
Självet som religion- andligheten i upplevelseindustrin
Möt ditt innersta själv!
Snabbyoga på lunchrasten
Lapp utanför köpcentrum i Märsta
Han har återvänt till jobbet och Universitetsbiblioteket Carolina. men resultatet av mödan blir:
Min slutsats är att ansvaret för andra delvis osynliggörs av den psykologi- och andlighetslitteratur som erbjuder bot innan den reflekterar över samhällsfaktorer. Självhjälpsböckerna bekräftar människors självkänsla – det är ju deras avsikt. men jag längtar nu efter böcker med personer som problematiserar, söker det komplexa , gör det svårare och försöker förstå sina egna eller andras motiv. Därför dras jag till litterära skildringar av människans kamp mellan ont och gott där processerna inte döljs av enkla slagord eller en mytisk skymning utan framträder i all sin komplexitet. Jag ser fram emot att få läsa romaner, deckare eller klassiker.
II Vännerna i bokhyllan
Kap 4 Jag kan inte slita mig från boken – att påverkas av det man läser.
Sidorna 100-133 är korta kåserande stycken om hans läsande, som i mycket påminner om mitt eget:
Härförleden skulle jag gå till hyllan i syfte att ta reda på när författaren Mauriac levde. Medan jag stod där började jag läsa om de nyzeeländska maorierna, ögnade igenom en utläggning om Malmös tidigaste historia, lärde mig något om malmbrytningens utbredning i Norrbotten och fick en snabbversion av Mao Zedongs liv, När jag kom fram till Mauriac hade jag tappat intresset för honom Dock kände jag mig uppfriskad fräsch och utvilad.
10 sidor längre fram :
Damen med rullatorn.
Man ska inte se ned i andra personers kundvgnar. Men när jag står i kassakön kan jag inte undvika det. Vagnen dras av en kvinna på drygt 70 år. Allt är grått. Hennes hår är silvrigt. Jackan är av beige bomull. De foträta skorna är ljusa. Hela affären är grådaskig förutom de starkt lila annonserna för kaffe. Jag känner mig som i en svartvit film.
Ja ser ned i hennes vagn. Under en kotlettrad, ett paket makaroner, grönsallad och en illröd tandborste ser jag dem ligga: Frans Kafkas Slottet, en bok om Einsteins relativitetsteori och en kriminalroman av Håkan Nesser.
Kap 5 har rubriken Existentiell läsning
och inleds med ett långt citat från Joseph Brodskys Nobelföreläsning 1987.
OW åker till bokmässan och därefter på en minisemester på västkusten. Han har bunkrat upp med litteratur :
Jag har tagit med mig några kära böcker om lectio divina, klostertraditionens sätt att beskriva den meditativa läsningen. De visar sig vara djupt skeptiska till allt yvigt tal om andlighet, godhet, spiritualitet och mystik.
Så är vi då framme vid den sista avslutande delen:
III
Medlidandets styrka
Inleds med
Det är i oktober och jag är i USA
men övergår redan efter en sida till en höstvistelse i sommarstugan vid Norrlandskusten, och handlar huvudsakligen om Torgny Lindgrens författarskap.
I Merhabs skönhet skriver han; Kärleken han uppenbarar sig bara för dem som hava medlidande vid allt i livet. Medlidandet och kärleken är det som skyddar oss mot den eviga döden.
—
Hela tillvaron bygger sålunda på nåden. Allt vilar i dess grova näve.
—
—
Detta betyder att läsningen förvisso är viktig, den leder en människa till språkets bortre gräns, den för henne över gränsen till en metafysisk värld och den har i sin tur moraliska implikationer. Men det är av intresse att kyrkoherden i Pölsan – han som gillade Skellefteå Hockey – förde ett samtal om musiken och sa att man måste tala lågmält om de yttersta tingen.
I kapitel 7 möter vi så äntligen SONJA.
Sonjas omfamning – om medlidandet förvandlande kraft
ochfår en analys av handlingen i Dostojevskijs Brott och straff.
Kap 8
Läsning och liv – ett bokligt husapotek!
Slutligen
POSTLUDIUM
Exakt ett år efteråt han i ambulans förde in medvetslös till hjärtintensiven gör han en visit i ankomsthallen på sjukhuset.:
Så slår jag igen datorn, lägger ned den i väskan och tar på mig duffeln. Det snöar utanför. Snart är det exakt ett år sen jag bars in på bår. Nu går jag rakryggad ut genom svängdörrarna. Just när jag kommer ut i vinterkylan och låser upp cykeln känner jag plötsligt en varm vindstöt – mitt ute i parken. Kände jag rätt? Varifrån kom hettan? Jag förstår den inte. Men från ingenstans väcks en sommarhyllning till livet. Återigen; orden inifrån:
En dag så full av lycka.
Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.
Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.
Det fanns på jorden inte en sak jag ville äga.
Jag visste inte någon värd att avundas.
Vad ont som hänt hade jag glömt.
Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.
Kände i kroppen ingen smärta.
När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.
Czesław Miłosz: ”Gåvan” ur Möte
Det mesta som skrivs om godhet och kärlek till andra människor är bara vackra ord för att vi skall ”må bra”. Också det som skrivs i bibeln.
”Och störst av allt är kärleken.” Till intet förpliktigande!
Älska Din nästa såsom Dig själv: Dem som finns inom familjen eller vänkretsen, det är lätt och naturligt. Men dem som inte tillhör vår släkt eller stam?
Vi är inte gjorda för att älska dem. Dem måste vi bekämpa och hata för att överleva. I alla fall var det så under stenåldern och det har vi med oss i våra gener.
Förmågan till kärlek och godhet får vi som en gåva av Gud (eller genom att evolutionen har placerat några av oss i en Gausskurvas ytterända).
För oss som inte fått denna nåd återstår en pliktkänsla: att visa respekt och tolerans mot dem som är i underläge, som är annorlunda, som är främmande, som är utanför, som är motbjudande.
Det förutsätter att vi fått det som krävs för denna pliktkänsla: Begåvning, uppfostran, kunskap.
Godhet och ondska är mycket enkelt och prosaiskt: Experiment och undersökningar av hur människor reagerar i extrema situationer (”Ordinary men” av Browning) visar att 10 % är goda och 10 % är onda. Detta är Gausskurvan i praktiken. Det är inte dåligt. Det betyder att 900 000 människor i Sverige skulle ha hjälpt Dig Om Du var jude under kriget. Om Du hade funnit dem.
Gud placerar oss som getter eller som får till höger eller vänster om honom och domen skall bli hård.
42. Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka;
43. jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'
44. Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?'
45. Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'
Detta är bibelns kärva kärleksbud!
Ja, ETT sätt att svara på det här är ju att du har RÄTT
fastän du Gud ske lov
OCKSÅ har FEL!
MEN
JUST därför ska du absolut LÄSA den här boken!
Sonja i Brott och straff tillhör de 10% SPONTANT goda
MEN de 80% i mitten är ju sociokulturellt påverkbara!
Människor som Jesus Kristus, Martin Luther King, Mahatma Gandhi Nelson Mandela you name it GÖR ju faktiskt skillnad för sin omgivning….
Sedan blir man faktiskt GLAD över att vara GOD!
Skicka ett mejl om din nuvarande adress så skickar jag boken!
Jag snabbläste boken slarvigt för flera år sedan. Den fick inte någon chans av mig, jag bedömde den orättvist och ofullständigt. Jag har ett mycket dåligt samvete för den boken.
Jag var intresserad av godhet och ondska och var på jakt efter böcker som brutalt och kirurgiskt snittade upp den här problematiken. D.v.s. böcker om folkmord, krig och elände, om hur människor reagerar under extrema förhållanden.
Det var därför som jag tände till när Du recenserade boken.
Visste Du att Din son och jag har en hemlig, diskret diskussionsklubb, med endast ytterst få noggrant utvalda medlemmar, som diskuterar just sådana här obehagliga frågor.
1.Jag snabbläste boken slarvigt för flera år sedan.
För mig var mötet med PERSONEN OW väldigt värdefullt – han verkar ha samma attityd till tillvaron som jag, blandar högt och lågt…
Därför blev jag glad över att hitta hans blogg där man kan ta del av hans reflexioner framöver.
Livets mening har ju grubblats på i årtusenden, jag har inget behov av att komma till något resultat!
Mer än den som framgår av Czesław Miłosz´s dikt!
Jag UNDVIKER alla berättelser om
folkmord, krig och elände, om hur människor reagerar under extrema förhållanden.
T.ex har jag inte, och tänker ej läsa Dostojevskis Brott och straff.
Jag spar min psykiska energi för att,i den mån jag kan,höja livskvaliteten för människor som korsar min väg – inte bara släktingar.
MEN
En av OW:S poänger är ju att den nuvarande narcissistiska, ironiska generationen är ju inte ens särskilt engagerade i att finnas till för någon annan än sig själv!
Den väg du går allena den förer dig blott bort!…
2.Visste Du att Din son och jag har en hemlig, diskret diskussionsklubb
NEJ, men det förvånar mig inte – jag förmodar att du menar den yngste- med honom är det naturligt att diskutera existensiella frågor – det gör jag med!
Det var dumt av mig att skriva så. Det gör bara alla ledsna.
Jag borde hålla tyst och inte vädra min besvikelse över att livet, om man skalar bort den tunna civilisationsfernissan , är grymt..
I vår rika, upplysta del av världen överväger godheten, ondskan är ett undantag. Vi har byggt upp ett fungerande välfärdssystem. Vi har ett överflöd av kultur och teknik. Vi tar hand om varandra, hjälper varandra, det motsatta är undantag, Jag borde inte klaga.
Jag tycker ju egentligen att livet är gott.
Det är mer ett teoretiskt intresse, att vilja genomlysa livet, samhället, att se hur det egentligen ser ut. Sanningen, om det så leder till helvetet. Det har gjort att jag ifrågasätter det mesta.
Så målar jag också mest sorg och död.