1969 Avgår efter 23 år som stadsminister
1953 började jag läsa medicin i Lund och gick på min första statsministerafton.Då lärde jag känna den Tage, som resten av befolkningen först blev bekant med via Hylands hörna 1962
Nu citerar jag Lärdomens Lund sid 198/344:
Tillbaka till Erlanderbiografin:
Han valdes också till ordförande i den kutlurradikala föreninge DYG, arbetade som kurator vid Värmlands nation, engagerade sig i kår och studentpolitiken, skrev spex (sic!)och ordnade fester. Hans intresse för samhällsfrågor växte. Den blyge, lätt förläste idealisten mognade snart till en politiskt medveten socialist. Han skrapade också 1928 ihop till en fil.kand. i samhällsvetenskapliga ämnen (nationalekonomi, statistik och statskunskap) Han hade en licentiatavhandling i nationalekonomi på gång men den fullföljdes inte.
DYG hade traditioner.Där hade Bengt Lidforss, Knut Wicksell, Östen Undén och Ernst Wigforss varit med. I DYG fick Erlander två viktiga lärdomar som han och hans vänner måste beakta, om de skulle kunna uträtta något: dels att dra en skarp gräns mot kommunismen, dels att söka kontakt med den organiserade arbetarrörelsen.
En s.k. Q-vers i studenttidningen Lundagård, skriven av Hjalmar Gullberg porträtterar E. så här :
Det finns i kåren mången man
vars tunga går som den var smord
och som i Lund sitt rykte vann
med sitt förråd av ord…
Men hell Erlander, fast hans lans,
det är Erlanders bild
PA visade sig som ofta ha ett verkligt gott omdöme:
Under valkampanjen (1946) var Per Albin på besök i Uppsala, och kopplade efter ett möte av med bland andra John Lundberg och Ragnar Edenman. Det var bland initierade känt att Per Albin önskade avgå efter andrakammarvlet 1948. De talade om möjliga efterträdare. Per Albin satt tyst medan de andra kastade fram namn efter namn: Gustav Möller, Ernst Wigforss, Per Edvin Sköld, Torsten Nilsson. Efter en god stund tog Per Albin Hansson själv till orda:” Det var intressant det här men det är konstigt att ni glömt ett namn, det viktigaste, Tage Erlander.”
Ett intressant tankeexperiment är följande.
Statsminister X går upp i talarstolen kl. 06.45 på morgonen för en extrainsatt tv-sändning:
– Medborgare, jag väcker er med dåliga nyheter. Klockan 02.00 landsattes sovjetiska/ryska fallskärmssoldater på Luleå flygplats och en halvtimma senare korsade starka amfibiestyrkor Torne älv på flera platser. För första gången sedan 1809 befinner sig svenska soldater i strid med främmande krigsmakt på eget territorium.
Medborgare, det är bistra nyheter, men jag kan försäkra er om att vi kommer att göra det som krävs för att freda vårt territorium och behålla vår självständighet …”
Använd nu fantasin och placera olika svenska statsmän i talarstolen. Hur känns det när
X=FR?
X=HJ?
X=MS?
TE hade fyllt rollen på ett fantastiskt sätt. Och det var ju faktiskt så det reella hotet såg ut under hans tid.
Till skillnad från den om Palme, som jag just läser, finns det ännu mer om just Tages tid som statsminister, om hur omsorgsfull, lyssnade, samtidigt till slut beslutsam han var. Hur hans mål var hela SVENSKA folkets VÄL, och inte enbart hans egen eller partiets ära och välgång!