Jag lovade att berätta varför Charles Aznavour är en så viktig person i mitt liv.
Dessförinnan måste dock perioden februari-maj 1955 redovisas!
Läs här
och
här.
den gamle säger adjö efter ett besök i mitt rum på Studentskegården.
Bilden har varit publicerad tidigare för att illustrera mina första trevande försök som odlare…
Nu ser jag att det också finns en av hans älskade bagar, en av de första – modet kom ju först efter kriget, på bilden. Den kan också minna om vår skrala kassa – någon klädelegans var det ju inte råd till!
Se nedan *
H.H. uttryckte i kommentaren i avsnitt 6 sina bekymmer för den gamles ekonomiska lättsinne. Ett sådant förefanns icke. Till vardags var han synnerligen försiktig med utgifter.
* Till vår lycka tjänstgjorde hans far välbetald på AB Bofors´och Svenska försvarets uppdrag i Frankrike och kontrollerade kanoner – det anlände med regelbundna intervall en postavi med 300:- och påskriften ”Till byxor” – vilket höll oss flytande…
Än en gång konstaterar jag att Pappa är lik Ida. Vad coolt han är klädd.
Vi var ju "borgerligt klädda", så gott vi nu kunde få till det med vår begränsade kassa – pengarna "till byxor", användes ju till så mycket annat…
Jeansmodet kom först 15 år senare…
På sjuttiotalet blev man nästan beskylld för att vara fascist om man inte gick i säck och aska eller palestinaschal.
Tempora mutantur