SM:8 Kompromissarien

 1873-1936

Trots all försommaraktivitet blir det läst ett eller annat – som t.ex. boken (häftet?) om den åttonde statsministern.
Han var i allt De Geers motsats. Per Svensson som skrivit biografin kallar honom Kompromissarien.
Han porträtterades 1934 av Erik Wästberg (Per och Olles far, journalist i Nya Dagligt Allehanda) sålunda:

Göteborgshövdingn mönster för en svensk ämbetsman.
1 gång excellens
2 gånger statsråd
3 gånger landshövding

” Oscar von Sydow har förvärvat ett anseende här i landet som är få förunnat. Det har veterligen aldrig stått en strid kring hans namn. Alla ha respekterat hans solida ambition, hans kyliga klarhet och objektivitet. Han är sjölv den största prydnaden för den kår han tillhör. En svensk ämbetsman.

När Per Svensson skrider till verket finner han emellertid att hans biografiföremål är anmärkningsvärt anonym , det finns få personliga anteckningar – inga memoarer eller dagboksanteckningar, knappast några brev.  PS lyckas ändå göra en fängslande och koncis levnadsteckning uppdelad på fem kapitel:

1. Mönstergossen
Häri berättas om släkten von Sydow, invandrad från  Pommern 1725 och som sedan levererat ”oräkneliga ämbetsmän”. En gren blev ju famös genom de ”von Sydowska morden”.
Oscars föräldrar – August och Euphrosyne – dog båda sommaren 1876, August av slaganfall, Euphrosyne i barnsäng. De lämnade sju barn efter sig 15-0 år, varav Oscar var det näst yngsta. Vem som tog hand om Oscar  de första åren har PS ej lyckat reda ut, men 1882 dyker han upp som fosterbarn hos stadsläkaren  i Östersund: Knut Alfred Hernblom och hans hustru Regina.
Han är en flitig elev, åker efter gymnasiet till Uppsala och läser juridik och får civilminister Hugo Hamilton som beskyddare och mentor.  34-årig utnämndes Oscar von Sydow till  t.f. expeditionschef i civildepartementet.

Det kom en bov till herrskapet Spov
Ill. ur H.H:s bok ”För barn och barnbarn” 1925

2. ”Wallenbergaren”

von Sydows politiskt mest värdefulla insats gjorde han när han var civilminister under Hammarskjöld
Hammarskjöld var principfast och inte särskilt smidig i sina tolkningar av folkrätten mitt under brinnande krig. Det var nu begreppet ”Hungerskjöld” myntades, eftersom hans omedgörlighet förvärrade försörjningsläget. Han uppfattades som tyskvänlig när han förkastade det förslag till allmänt handelsavtal med britterna som Marcus Wallenberg, bror till utrikesminister Knut Wallenberg, hemfört från London 1917.

”Oscar von Sydows roll blev som alltid att balansera och moderera”
När OvS gick in och gjorde detta gentemot den ”stele” Hammarskjöld uppfattade denne honom som Wallenbergs man – vilket han faktiskt inte var – utan det var tack vare von Sydows trixande och medlande i mitten som fick Hammarkjölds regering att överleva ända till 1917.

3. En lugn Wijk
Efter statsrådstiden gick von Sydow tillbaka till sin ämbetsmannakarriär, denna gång som landshövding i Göteborg. Han var sedan 1911 gift med Mary född Wijk. Han trivs utmärkt utmärkt på denna post som han innehade till 1934, och i samverkan med den liberala köpmansadeln.

MEN
4. Den ideale statsministern
När De Geer snöpligen fick lämna statsministerposten rekvirerades ännu en gång ”den perfekte ämbetsmannen” för att rädda skutan. Det gjorde han utmärkt fram till det första valet efter Edéns författningsreform som ägde rum den 16 september 1921.Han lämnade över statsministervärdigheten till Branting den 13 oktober.

I Svenska Dagbladet skaldade man:
I salighetens ljusa tankar
Från borgen nu von Sydow vankar
Och far förutan mycken sorg
med tåget hem till Göteborg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.