Jag har nu läst den första 128-sidsvolymen om Sveriges stadsministrar(=SM1), den om Karl Staaff.
Jag växte ju upp med min fars livfulla skildring om denne mans insatser för landet, men framför allt för min farfar:
CITAT från länken ovan:
Vid genomläsningen var det första jag fick klart för mig var att KS blev stadsminister första gången redan 1905;det är därför han redovisas som SM1(=stadsminister nr 1)!
En del av det som min far återgav muntligt för mig på 40-talet har kommit i en ny belysning efter kusin Hans släktforskande (redovisas i ett annat sammanhang!)
Karl Staaff var under sin studietid också aktiv i Uppsala studentkår, vilken han var vice ordförande för 1886-1887. Han var även förste kurator på Stockholms Nation.
Redan under studietiden tog Staaff som ”fattigadvokat” sig an utsatta och medellösa människor i behov av rättslig hjälp. Efter studierna öppnade han egen byrå i Stockholm. Hans försvar för arbetarnas föreningsrätt anses ha haft avgörande betydelse för utvecklingen av en fri svensk fackföreningsrörelse – en linje som han fullföljde som politiker när han motarbetade högerkrav på antifacklig lagstiftning.
——
Som frontfigur för den borgerliga vänstern utmanade Karl Staaff dåtidens konservativa hegemoni. Han hade ambitionen att modernisera Sverige politiskt och göra liberalerna till det stadsbärande partiet. Som alltid i ödesdramer kan betraktaren se att han var dömd att misslyckas.
—-
Staaff är ensam bland landets statsministrar om att inte ha reproducerat sig. Han var inte gift och möjligen gick han okysst genom livet. Ändå var han en dominerande personlighet och hade stora ambitioner. Hans karriär är enastående och mångsidig. Han var en framstående jurist och kändisadvokat med egen lukrativ byrå, ungdomsvän och supkamrat med Hjalmar Branting, rådgivare åt Gustaf Fröding, publicerad dramatiker, forskare i statsvetenskap, två gånger statsminister. —”
* KS syftade till ALLAS lika rösträtt, och lär inte ha varit främmande för sådan även för kvinnor i sinom tid; detta skulle ju dock då ha varit ett ännu omöjligare uppdrag.
…och sedan dog Karl Staaff i halsböld och blodförgiftning den 6 oktober 1915!