Nu äntligen, när det värsta trädgårdsarbetet för året är avklarat, liksom Istanbulresan, blir det tid att fortsätta berättelsen om hur de tu blevo ett. Bilden ovan är från Dessau 1954, vilket står att läsa i ett av de 48 blogginlägg som den gamle hann producera…
UPPDATERING
Simmaren Per får ny amanuens september 1954. Det är en kvinna. Han bjuder upp henne på Hälsningsgillet 4 oktober.
Duggandet skedde var och varannan vecka under hela terminen.
MEN
När det var dags att redovisa sinnesorganens anatomi (=ögon och öron) kunde han föga – han hade inte läst på, – han hade varit i Östtyskland och summit!
SÅ
Den stränga amanuensen underkände honom: Det blir till att dugga om!
Efter någon vecka var det då dags för denna enskilda övning: Det gick ju mycket bättre.
(Intensivstudierna kanske bidrog till att han blev ÖRON-läkare?)
När vi sedan skulle hem visade det sig att vi skulle samma väg
(En sanning med modifikation dock, men det var vad den gamle påstod…)
Han hade cyklat till Asis, gick och ledde sin cykel och berättade om sitt simmarliv.
DÅ
informerade jag skrytsamt om att jag minsann var distriktsmästare i frisim 25 m Flickor 12! (=12 år)
Jag slutade träna simning som fjortis, var för fåfäng för att alltid gå med blött hår…
Jamen då kunde jag ju förstärka Lundalaget när de om några veckor skulle till Akademiska mästerskapen i Köpenhamn… Det fattades en kvinnlig deltagare på 100 meter frisim.
Nu när jag läser det här, undrar jag vad det var som gjorde att jag ställde upp på det!?
Läs den spännande fotsättningen….
Vilka snygga tröjor de hade när de stod uppställda.
Duggor har blivit moderna igen, vad jag förstår. Behövs nu när studenterna kommer med halvdan gymnasieutbildning och halvdan studieteknik. Duggor gör att de får lite eld i baken med jämna mellanrum.
Kuriositet:
När jag nu, på grund av kommentaren ovan,studerar tröjorna SER jag att den då unge (i mitten, nummer 6 från både höger och vänster) hade på sig de gymnastikskor som till helt nyligen stod i vårt skoförråd! De var nästan oanvända, men hopplöst omoderna,dvs utan all den svikt och uppbyggnad som när konsumentindustrin kom igång efter kriget blev standard.