Novembersten 3
När jag den 22/11 motionerade längs stranden förevigade jag en sten som nu deltar i novemberurvalet.
MEN
Jag hade gått längs stranden norrut. När jag gick upp på brinken för att vända hemåt,
upptäckte jag att kommunen sedan sist jag var här gjort en fortsättning på motionsspåret.
Först blev jag missnöjd: Det är fult!
SEDAN
tänkte jag: Så bra, nu kan jag cykla längs stranden till Lerberget!
MEN
Då fick jag reda på av förbipasserande att det tydligen längs golfbanan, trots att det nu är fullt möjligt FORTFARANDE är FÖRBJUDET att cykla.
Det blir nog dags för litet civil olydnad vad det lider…
Fyra dagar senare är det ju inte längre cykelväder.
Däremot siktas det kandidater till månadens sten: Snökapporna har ändrat utseende på åtskilliga tidigare deltagare!
Följ den spännande fortsättningen!
Grusgångarna får mig att tänka på A Sound of Thunder av Ray Bradbury:
”“And that,” he said, “is the Path, laid by Time Safari for your use. It floats six inches above the earth. Doesn’t touch so much as one grass blade, flower, or tree. It’s an anti-gravity metal. Its purpose is to keep you from touching this world of the past in any way. Stay on the Path. Don’t go off it. I repeat. Don’t go off. For any reason! If you fall off, there’s a penalty. And don’t shoot any animal we don’t okay.”
(Hela novellen här: http://www.scaryforkids.com/a-sound-of-thunder/)
Trots allt får man hoppas att det högre syftet med grusgångarna uppnås: att strandheden undgår att slitas och bibehåller sin skönhet även för kommande generationer.