För några månade sedan blev det i bloggosfären en diskussion om frisyrer. Jag bidrog med min ungdoms ”hit”, nämligen den av Grace Kelly lanserade ”svinryggen”.
Grace Kelly var den som bäst förkroppsligade 1950-talsidealet av oklanderlig perfektion. Hennes uppträdande var aristokratiskt, långt innan hon gifte sig med furst Rainier. Inom modet har vi henne att tacka för den ”prydliga damens look” med pärlhalsband till jumpersetet, kompletterat med skinande vita korta handskar och naturligtvis den så kallade Kelly-bagen.
Hon bar gärna ballerinakjolar i tyll, klänningar som betonade hennes getingmidja och formframhävande baddräkter med halterneck. I filmen Fönstret åt gården spelar hon Lisa Fremont som gör entré i en överdådig svartvit klänning. Det svarta sammetslivet låter oss ana lite av axlarna, och den vita kjolen består av ett flertal meter chiffong, som ger den en generös vidd. En delikat utförd svart brodyr pryder kjolens övre del, och ensemblen fullbordas med lågklackade skor och operahandskar samt pärlhalsband och pärlarmband.
Hon bar gärna ballerinakjolar i tyll, klänningar som betonade hennes getingmidja och formframhävande baddräkter med halterneck. I filmen Fönstret åt gården spelar hon Lisa Fremont som gör entré i en överdådig svartvit klänning. Det svarta sammetslivet låter oss ana lite av axlarna, och den vita kjolen består av ett flertal meter chiffong, som ger den en generös vidd. En delikat utförd svart brodyr pryder kjolens övre del, och ensemblen fullbordas med lågklackade skor och operahandskar samt pärlhalsband och pärlarmband.
Det var minsann inte så lätt att leva upp till! Det stod många hinder i vägen. Det jag minns mest var att mitt hår vägrade att bli av den tjocklek och längd som krävdes för att svinryggsfrisyren, trots inlagd attrapp, skulle uppvisa oklanderlig perfektion timme efter timme….
Här är jag – ett år försenad– på bröllopsresa i Rom. Jag har sömmersketillverkad (tidigare hade min mor sytt alla kläder – konfektionsindustrin hade inte riktigt kommit igång efter kriget ) liten dräkt och krokodilväska!
(inköpt för min första månadslön som vik läkare…)
OCH
Svinrygg!
När vi sen kommo hem fick jag ganska snabbt lägga av den – den gamle klagade att det jämnt var hårstrån i smörbyttan…
MEN
Dessa reminiscenser har inspirerat mig till en historisk exposé över mitt livs FRISYRER:
FRISYR 1
Svart BRODERI. BRODERI, BRODERI! Jag minns klänningen mycket väl!
Brodyr är bitar av tyg där man har klippt hål och sytt runt desamma samt kantat tygstyckets kanter med langettsöm till exempel, vanligast i samma färg som grundtyget. Brodyr används t. ex. nedtill på underkjolar eller i kanten på kragar eller dylikt.
Broderi är när man broderar mönster med tråd i avvikande färg(er) på ett tygstycke.
Ingen människa skiljer på broderi och brodyr nuförtiden! Det är därför jag går i taket. Jag vill att man tar vara på de nyanser som vårt rika svenska språk erbjuder och inte rör ihop allt till en enda välling. Och jag vill veta om det var broderi eller brodyr på ett plagg som beskrivs.
Skamset måste jag tillstå att jag varit ovarsam som bara plankade Wikipedia rakt av….
Nu inte bara blyg, utan även generad…
Var inte det, kära du!
Jag blir ju alltid fullständigt galen när jag läser liknande brist på exakthet i uttrycken … Jag var nyligen på en juristkongress som behandlade det juridiska språket (I Lissabon. Väldigt trevligt.), så nu jag är extra uppmärksam på exakta och inexakta användningar av ord. Lite polisiärt, så där …
@ökenråttan:
SPRÅKpolis är ju upptaget
Hm
ORDpolis, kanske?
Vår generation, i varja fall jag på Flickläroverket i Helsingborg,hade ju förmånen att drillas i det rätta användandet av det svenska språket.
De smartare bland mina yngre medarbetare förstod att utnyttja denna kompetens – de bad mig korrekturläsa deras alster till tidskrifter och posters.
Resultatet blev ofta att jag strök en tredjedel av orden vilket resulterade i större tydlighet.
Nu när jag var i Istanbul, hade jag också god nytta av mina historiekunskaper, även om jag måste förstärka dem en del.