Nu har jag läst tredje kapitlet från slutet, betitlat:
Den grekiska kulturens begynnande storhetstid ss449-516.
Medan jag läser det erinrar jag mig bokens undertitel: Nedslag i Europas kulturhistoria fram till cirka 500 f.Kr .
Detta är således inte bara det fjärde avsnittet om den grekiska kulturgryningen, utan också det sista. 400-talets guldålder i Aten med Alkibiades, Themistokles, Sokrates, Platon, Aiskylos, Euripides etc får man läsa om någon annanstans!
MEN
Vi får en noggrann introduktion i kapitlet ” Filosofins födelse”. Sture Linnér påpekar än en gång att när det gäller praktisk kunskap fanns den tidigt i Mesopotamien och Egypten, både avseende himlavalvet, lantmäteriet etc. Babylonierna behärskade ”Pythagoras´sats 1100 år före P., men skapade ingen generell formulering i stil med ”summan av kvadraterna på kateterna är lika med kvadraten på hypotenusan.”
Det föregående avsnittet (Europas ungtid:4) inleddes med poeten Archilochus´ beskrivning av den skräck som många kände vid eklipsen år 648 f.Kr.
Den 28 maj 585 förmörkades åter solen, och detta gjorde abrupt slut på en strid mellan lydierna och mederna i Mindre Asien och fick deras kungar att inse att fred var bättre än gudomlig vrede.
Men i Miletos i Jonien, på det Anatoliska fastlandets egeiska kust, vann en viss
Thales (c:a 625-545 f.Kr.) berömmelse för att ha förutsagt att den sortens naturfenomen skulle komma att inträffa det året! Han insåg också att solförmörkelseer inte var något hemskt och obegripligt utan naturliga fenomen som kunde förklaras rationellt.
Med den insikten föddes den västerländska filosofin
Thales var inte den första greken som undrade över världens ursprung och struktur —
Det revolutionerande med Thales var att han i denna mångskiftande värld såg en underliggande rationell enhet och ordning.
OCH
Han hade många efterföljare i Miletos:
Anaximander (ca 610-546 f.kr.)
Anaximenes
Nära Miletos låg Kolofon där Xenofanes var poet, sångare och filosof.
SL igen:
Näst efter Pythagoras och Parmenides är Herakleitos den viktigaste av försokratikerna….
—
De två som i längden fick det största inflytandet av alla försokratiska filosofer var Pythagoras och på 400-talet Parmenides. 
Jag har tidigare på Axess TV sett ett program om Pythagoras. Då skrev jag:
filosofihistorisk dokumentär som söker svar på Pythagoras´ och Platons påverkan på den moderna värld vi lever i idag.
Ja, han hade stort inflytande på filosofins utveckling, intresserade sig för musiken, myntade begreppet sfärernas musik, hyllades av Bertrand Russel som ”en av de viktigaste människor som någonsin levat”
MEN
Mycket av detta har tydligen blivit ifrågasatt på senare år
SÅ
Jag tror han ska få en EGEN blogg vad det lider!
Slutligen, under rubriken Litteraturen, kommer han in på en atenare:
SOLON.
Solon ca 640 – 558 f.Kr.) utnämndes till arkont, den högsta ämbetsmannatiteln i Aten. Hans rättsliga, ekonomiska och politiska reformer, Solons konstitution, förebådade demokratin.
Avslutningsvis berättas om hur ”En inskrift från Paros nämner 534 f. Kr som det år då poeten Thespis först framförde ett skådespel i Aten och vann en get, tragos, som pris.
Den arkaiska poesins tredje stora genre, tragedin, var född!
Nu är det 100 sidor, två kapitel, kvar:
Om Etruskerna resp Roms kungatid
Jag börjar bli något mindre confused, definitely on a higher level…
Jag har tidigare på Axess TV sett ett program om Pythagoras. Då skrev jag: